Inledning

Välkommen till Aktsamlingen för Panoptikon. Denna samling erbjuder en serie av sammanlänkade akter som tillsammans skapar berättelsen Ett minne blott.

Varje akt är utformad för att följas i en viss ordning, där varje steg bidrar till en större och mer invecklad historia. Även om det rekommenderas att följa den föreslagna ordningen, ger vi dig som spelledare friheten att anpassa och ändra handlingen efter behov. Du kan välja att hoppa över vissa akter, lägga till nya eller omstrukturera ordningsföljden för att skapa en unik upplevelse.

Det är lämpligt att du läser på om Aurora, Förhistorian samt Nutid innan du ger dig på Prologen och resten av innehållet i denna samling. Texten om Aurora, dess förhistoria samt nutida händelser är avsedd att delas med spelgruppen, medan Prologen är strikt reserverad för spelledarens insyn.

Aktsamlingen innehåller detaljerade beskrivningar av alla relevanta karaktärer och platser, och vi rekommenderar att du fördjupar dig i dessa karaktärers historier innan du inleder ett äventyr inom denna samling.

De platser som är unika för varje akt kan du fördjupa dig i under din förberedelse inför den aktuella akten. En introduktion som beskriver situationen och etablerar scenen finns tillgänglig innan första akten tar sin början, vilken du hittar här.

Vi önskar er mycket nöje!

Aurora divisionen

Aurora, belägen i den avlägsna norra vildmarken, är Panoptikons nordligaste kontorskomplex. Cirka 60 kilometer väster om Gällivare, där de karga landskapen av norra Sverige breder ut sig, reser sig som från en saga, detta företagskomplex som en enorm grå jätte. Även om exakta siffror är svåra att komma åt, och Panoptikon själva förblir förtegna, uppskattas antalet anställda vara omkring 8 000.

Komplexets historia kan spåras tillbaka till mitten av 1700-talet med ursprunget i malmbrytningen vid berget Illuvaara. Ursprungligen etablerades Aurora som en malmhanteringsindustri. Trots det initialt överraskande valet av att placera anläggningen flera mil från själva gruvan, hade Panoptikon sina skäl -- skäl som med tiden helt har fallit i glömska.

Med 1800-talets ankomst och den industriella revolutionens framfart, inklusive uppfinningen av lokomotivet, genomgick regionen en dramatisk förändring. Aurora komplexet transformerades gradvis från en ren malmindustri till ett mångsidigt kontorskomplex. Den exakta verksamheten inom dess väggar är dock endast känd av de som arbetar där. Panoptikon, med sin berömda effektivitet och juridiska stringens, håller fast vid denna sekretess.

Resemöjligheterna till Aurora är begränsade. Lokala vägar får sparsamt underhåll, vilket gör Panoptikons privata järnvägslinjen från Gällivare den primära resvägen.

Aurora, i sin isolering, utgör en närmast självständig enhet inom Panoptikons omfattande imperium. En plats som både står vid randen av verkligheten och samtidigt djupt rotad i den. Det är en värld i sig, där tiden och rymden tycks följa egna regler, skild från den yttre världen men ändå oupplösligt förbunden med den.

Förhistoria

Panoptikons dokumenterade historia är sparsam och karaktäriseras av flera transformationer och namnbyten över generationerna. Historiska dokument och fynd tyder på att organisationen kan ha sitt ursprung så tidigt som under Romarikets era. Denna koppling är dock omstridd bland historiker; medan vissa ser möjliga samband i de fragmentariska bevisen, avvisar andra dessa teorier som spekulativa.

Panoptikon själva är fåordiga när det gäller deras egen förhistoria, och väljer att varken bekräfta eller dementera några teorier om sitt ursprung. Denna tystnad har bidragit till en viss mystik kring organisationen.

För många som interagerar med Panoptikon, är det nog att veta att de har varit en inflytelserik närvaro under en lång tid. De exakta detaljerna i deras tidiga historia, hur intressanta de än kan vara, förblir osäkra och fördolda.

Svea rike

För historikern Gustaf Silfverlood (1882 - 1958) råder det ingen tvekan om Panoptikons djupa delaktighet i historien. Genom en serie böcker har han utförligt presenterat de bevis han anser styrka sambandet mellan dåtidens Panoptikon och den svenska stormaktstiden. Ett centralt argument i Silfverloods forskning är att Johann Müller (1566 - 1633), grundaren av Linköpings kanonfaktori, var djupt involverad i en hemlig organisation känd som Observatorerna.

Silfverlood menar att Observatorerna, vilka han identifierar som en tidig inkarnation av det vi idag känner som Panoptikon, inte bara levererade vapen till den svenska kronan utan också agerade som rådgivare inom diverse strategiska områden. Han hävdar att deras inverkan sträckte sig långt bortom vapenproduktion och att de spelade en betydande roll i formandet av politiska och militära strategier under stormaktstiden.

Dessa påståenden av Silfverlood har väckt stor debatt bland historiker och forskare, där vissa ser hans arbete som banbrytande medan andra kritiserar det för att vara spekulativt. Trots kontroverserna kring hans teorier, har Gustaf Silfverloods arbeten bidragit till en fortsatt diskussion om Panoptikons mystiska förflutna och dess eventuella roll i svensk och europeisk historia.

Europa

Nutida forskare som Carmen Álvarez (född 1909) har lyckats kartlägga mer konkreta spår som starkt tyder på Panoptikons delaktighet i flera avgörande historiska händelser. Bland hennes mest anmärkningsvärda upptäckter är sambandet mellan Panoptikon och det projekt som 1917 ledde till att Storbritannien – under ledning av fysikern Oliver Penrose (1875 - 1934) – utvecklade atombomben. Detta vapen blev en avgörande faktor i att snabbt avsluta det Stora Kriget, men det öppnade också dörren för omvälvande militära och politiska förändringar världen över.

Med insikten om atombombens förödande kraft påbörjade världens nationer en kapprustning för att bygga upp sina egna kärnvapenarsenaler. Detta skapade en ny, bräcklig maktbalans där hotet om ömsesidig förintelse ständigt närvarade. Denna period präglades av en ständig oro och en balansakt på gränsen till katastrof, och enligt Álvarez tjänade Panoptikon stort på denna globala rädsla och osäkerhet.

Under kapprustningens period accelererade teknologiska framsteg i en aldrig tidigare skådad takt. Fantastiska uppfinningar och teknologiska lösningar, som tidigare bara hade existerat i science fiction-litteraturen, blev plötsligt en del av vardagen. I hjärtat av denna teknologiska revolution stod Panoptikon, som med sin banbrytande forskning och innovation blev allt starkare och mer inflytelserikt för varje årtionde som passerade.

Ett viktigt ögonblick i denna turbulenta tid var etableringen av Förenta Nationerna år 1936, med det uttalade målet att övervaka och främja nedrustningen av kärnvapen. Denna historiska enighet bland världens ledare, som kom till stånd trots år av spänningar och konflikter, mottogs med hopp och lättnad världen över. Denna oväntade vändning i global politik väckte dock frågor om vilka bakomliggande faktorer som hade drivit fram denna plötsliga förändring.

Även om Förenta Nationernas grundande och fokus på kärnvapennedrustning innebar en period av relativ fred och stabilitet, såg världen framväxten av nya globala utmaningar. Miljöförstöring, ökande ekonomiska klyftor, globaliseringens effekter och den ständiga kampen om begränsade resurser stod i centrum för dessa utmaningar. Dessa problem påvisade att även utan hotet från kärnvapenkrig finns det fortfarande många angelägna frågor att ta itu med i en föränderlig värld.

Nutid

Nu, mer än fyra decennier efter avslutandet av det Stora Kriget, är det en tid av förvandling och förnyelse. Nästan ett helt decennium har förflutit sedan de kärnvapenbärande nationerna nådde det lägsta acceptabla antalet stridsspetsar, en bedrift som markerar en ny era. Trots att skuggorna av Nästankrigstiden fortfarande ligger tungt över världen, har denna epok i allt väsentligt börjat blekna bort, som ett minne från en svunnen tid.

1960-talet, där vi nu befinner oss, är en period av uppfinningsrikedom och kulturell blomstring. Det är en tid då samhället badar i en våg av optimism och förändring. Handeln blomstrar och skapar ett aldrig tidigare skådat överflöd, där nya produkter och innovationer ständigt dyker upp på marknaden. Plast och andra syntetiska material revolutionerar vardagslivet, medan färgglada mönster och design bryter med det förflutnas gråtoner.

Musiken, som alltid är tidens puls, fångar och formar denna nya andan. Den har blivit ett språk för en generation som söker uttrycka sig fritt och öppet. Från rock'n'roll till jazz och psykedeliska toner, fungerar musiken som både spegel och motor för samhällets förändringar.

Med en växande ekonomi och förbättrade arbetsförhållanden har människor fått större möjligheter att välja karriärer som speglar deras personliga intressen och passioner. Allt fler arbetar nu med det som verkligen engagerar dem, en utveckling som företagen har uppmärksammat och tagit till vara på. Detta har lett till en arbetsmarknad där drivkraft och engagemang värderas högt, och där arbetsgivare aktivt söker att matcha individens talanger och intressen med lämpliga arbetsuppgifter.

I denna värld har Panoptikon etablerat sitt imperium. De står nu som en pelare av sällan skådat slag, en symbol för innovation och möjligheter -- och makt. I deras händer blir det omöjliga möjligt, och de har etablerat sig som en central aktör i denna era av framsteg och expansion. Panoptikons roll i samhället är mer påtalig än någonsin, och de fortsätter att forma framtiden efter en plan -- som få är medvetna om.

Prolog

Innan du fortsätter med denna text, rekommenderar vi starkt att du först läser karaktärsbeskrivningarna för Alexandros Mavridis och Cassian DeVinter, och gör det i den angivna ordningen.

Styrelsen

Det rådde en allmän missnöjdhet bland styrelsemedlemmarna över att Alexandros hade utsetts till ordförande, en position många ansåg att de själva var mer kvalificerade för. Deras känsla av förorättelse grundade sig i uppfattningen att deras egna omfattande erfarenheter och expertis inte hade värderats högre än Alexandros. Trots detta fanns det lite de kunde göra åt situationen. Valet av ordförande skedde genom en process där nominerings- och beslutsfattande kommittéer var hemliga, sammansatta av slumpmässigt utvalda höga befattningshavare från Panoptikons globala verksamheter.

Trots Alexandros Mavridis försiktighet hade hans handlingar inte undgått uppmärksamhet från vissa styrelsemedlemmar.

• Ana Maria Rivera
• Evelyn O'Sullivan

Men inte alla var ännu införstådda med Alexandros plan.

• Amara Okoye
• Jordan Taylor
• Liu Wei
• Rajesh Patel

Efter händelserna den 13:e oktober eskalerade den redan spända situationen till en punkt där ingen återvändo var möjlig, och anklagelserna började flyga. Alla i styrelsen började misstänka varandra för att ligga bakom det som tydligt framstod som ett överlagt mord på Alexandros Mavridis.

Kvällen den 12:e oktober

Sent på kvällen den 12:e oktober ankom Nikandros till Gällivare och fortsatte direkt till Aurora-komplexet via Panoptikons privata tåglinje. Vid ankomsten, långt efter vanliga arbetstid, möttes han av en halvsovande nattvakt som nonchalant dirigerade honom vidare. Komplexet var ödsligt, sparsamt befolkat av några enstaka nattugglor, förmodligen inställda på att stanna hela natten. Nikandros klämde om Alexandros passerkort i fickan, försökte dämpa den plötsliga oron som grep honom. Det var inte läge att tappa fattningen nu.

Han gjorde sin väg ned till Centralarkivet, en gömma djupt nere i komplexets berggrund, en skattkista fylld med århundraden av hemligheter. I slutet av en lång korridor kom han fram till en lite öppning med en mindre obemannad receptionsdisk och texten Centralarkivet i vita stora bokstäver mot en vägg som går i en ljusgrön nyans. Lättad och samtidigt oroad av bristen på vakter eller annan personal gick han fram till dörrarna och placerade passerkortet mot kortläsaren. Med ett lätt, knappt detekterbart klick gick låset upp.

Inne i Centralarkivet stod Nikandros inför tio våningar med cirkulära korridorer, var och en vänd mot ett falsk atrium i centrum. Ingången befann sig på den översta våningen, och varje våning hade sin egen samling av låsta dörrar. En oplanerad genomsökning av detta arkiv skulle ta flera livstider. Han svängde vänster och öppnade den första dörren till sig; det kändes lika bra att starta där som någonstans.

Nikandros hade inte räknat med att upptäcka något av betydande värde under den första natten. Istället koncentrerade han sig på att metodiskt skriva ned alla potentiellt relevanta diarienummer i sin lilla anteckningsbok. I likhet med Alexandros, föll han naturligt in i stenografiskt antecknande utan att ens behöva tänka.

När timmarna gled förbi och klockan närmade sig långt efter fyra på morgonen, bestämde han att det var dags att avsluta för natten. Han lämnade Centralarkivet och kände en viss lättnad när hissen äntligen nådde andra källarplan. I stället för att ta en annan hiss upp till marknivå, valde han trapporna. Han stannade upp ett par gånger på vägen ner. Var det hans egna steg som ekade, eller var det någon som följde efter honom? Han vågade inte ta några chanser. Han tog en hastig omväg till en pneumatisk tubstation. Där placerade han sin anteckningsbok i en tub och angav en specifik adress. Denna adress skulle försätta tuben i ett limbotillstånd inne på kommunikationsavdelningen, och om Panoptikon inte hade förbättrat sina rutiner under de senaste tio åren, skulle det minst ta en vecka, kanske längre, innan någon från avdelningen skulle plocka ut tuben ur systemet. Endast han, med kännedom om tubens serienummer och destination, kunde återkalla den innan dess.

När han lämnade tubstationen var han nära att glömma sin svarta attachéväska, som han hade ställt ned vid sidan om maskinen. Han skyndade sig sedan mot entréhallen, men stannade tvärt upp. Ur skuggorna trädde en svart skepnad fram. Nikandros fick inte tid att reagera; han hade tänkt fråga vad personen ville, men hann inte ställa frågan innan ljudet av ett pistolskott genljöd genom entréhallen.

Ljudet av väskan som faller till golvet var det sista Nikandros upplevde innan han själv föll livlös till marken.

Lönnmördaren

Efter att ha tillbringat flera veckor i Gällivare, fick Javier Escobar slutligen information om att Alexandros Mavridis var på väg till Lapland flygplats utanför Gällivare. Alexandros ankom kvällen den 12:e oktober, strax innan ett snöoväder skulle svepa in över området. Javiers uppdrag var enkelt: förhindra Alexandros från att läcka information till pressen. Han hade fria händer att lösa uppgiften och inga begränsningar. Men Javier insåg snabbt värdet av det material som Alexandros försökte smuggla ut från Panoptikon. Ett sådant material kunde potentiellt vara värt mycket mer än den redan höga belöning han skulle få för att neutralisera Alexandros.

Därför beslöt Javier att vänta, att ge Alexandros tid att slutföra vad han än höll på med. När den slöa vakten i entréhallen nickade till, såg Javier sin chans. Med en kraftfull smäll, som kunde ha varit lika dödlig som sövande, försatte han vakten i ett tillstånd av medvetslöshet. Han drog sedan undan vakten och band och munkavlade honom bakom receptionsdisken. Med vaktens passerkort kunde han ta sig djupare in i byggnaden, men sannolikt inte djupt nog. Så han var tvungen att vänta på att Alexandros skulle återvända, förhoppningsvis med det eftertraktade materialet i hand.

När Alexandros trädde in i mitten av entréhallen, klev Javier ut från sitt dolda läge. Med blicken fäst på den eftertraktade väskan i Alexandros hand, avlossade han omedelbart ett skott som träffade sitt mål med dödlig precision. Alexandros kollapsade genast på golvet. Rutinerad som han var, skyndade Javier över till motsatta väggen och använde en kniv för att noggrant extrahera kulan ur betongen. Pistolen skulle aldrig komma till användning igen, men Javier avskydde att lämna några spår efter sig. Han återvände hastigt till Alexandros livlösa kropp och genomsökte snabbt hans fickor. Förutom en plånbok, ett pass, ett par nycklar och ett passerkort, bar Alexandros inte på något mer av värde.

Javier stannade upp och betraktade den livlösa kroppen framför sig. Något stämde inte, men han kunde inte direkt peka på vad det var – mannen framför honom verkade vara i bättre skick än den han sett på fotografiet. Javier granskade ID-kortet i plånboken noggrant; det stämde överens, även om fotot i handlingen var taget en dålig dag, fanns dragen där, men de var annorlunda. Javier tog pengarna ur plånboken och slängde sedan allt annat han hittat i Alexandros fickor i olika soptunnor runtom i entréhallen.

Han grep tag i attachéväskan och skyndade sig ut, ner till perrongen där ett tåg stod redo att avgå.

Allt hade skett på mindre än ett par minuter.

Morgonen den 13:e oktober

Alexandros Mavridis, var i sin stuga vid sjön Skjeldbreivatnet i Norge, på morgonen den 13:e oktober. Natten hade varit full av hemska drömmar, arbetet de senaste veckorna hade helt tagit slut på hans energi och han kände sig knäsvag där han satt på sängkanten vid sju minuter över fem på morgonen. Det var mörkt ute, solen skulle inte gå upp ännu på ett par timmar.

Han skulle precis till att resa på sig när telefonen ringde. Chockad över att någon visste att han befann sig i djupaste Norge fick honom att avvakta innan han svarade. Han förblev tyst vid luren, och en okänd röst meddelade kort "Ditt drag" innan samtalet avbröts.

Genom olika kanaler lyckades Alexandros, under dagen pussla ihop vad som hade hänt;

Nikandros hade hittats mördad i entrehallen på Aurora. När Panoptikons egna sjukpersonal fört undan honom så hade fingeravtrycken identifierat honom som Alexandros Mavridis. Att det var en individ långt yngre än Alexandros verkade inte ha orsakat några röda flaggor. I alla fall inte för stunden. Men det var bara en tidsfråga innan någon skulle ställa de rätta frågorna.

Alexandros kontaktade genast Haruto Watanabes med instruktioner om att bränna allt som inte redan var förstört.

Haruto Watanabes plan-B

När Haruto Watanabe fick samtalet från Alexandros Mavridis var han mitt i arbetet med sitt hemliga projekt. Han hade stött på flera svårigheter och insåg att det var extremt komplicerat att prägla en individ vars DNA inte matchade den neurala värden. Trots detta, trodde Haruto att han hade hittat lösningen.

När Alexandros beordrade nedstängning och förstöring av alla bevis såg Haruto en möjlighet att genomföra sin plan B. Eftersom det inte fanns någon ny, opräglad grupp individer tillgänglig, valde Haruto istället att ta flera testobjekt och undertrycka deras befintliga präglingar innan han applicerade Alexandros neurala nätverk på dem.

Testobjekten utgjordes av individer som nyligen avlidit och som, genom en förmånlig livförsäkring, donerat sina kroppar och implicit även medvetanden till Panoptikons experiment.

Då det verkade som att resultatet levde upp till förväntningarna, skickade en utmattad Haruto hela gruppen till Aurora, under skenet att det var en grupp livegna som skulle arbeta för Panoptikon.

Det Haruto inte insåg var att gruppens aktivering den 20:e oktober var dömd att misslyckas. Ompräglingen hade inte fungerat och Haruto var omedveten om att det i princip var omöjligt att undertrycka en tidigare prägling. Resultatet blev att hela gruppen drabbades av omfattande minnesförlust, och präglingen av Alexandros neurala nätverk på individerna nästan helt uteblev.

Rollpersonerna

Det här är Haruto Watanabes plan-B, en grupp av splittrade, rädda och förvirrade individer som spelarna antar rollerna som. Omedvetna om vad som har hänt de senaste månaderna, plågade av märkliga drömmar och drivna av ett mål de inte kan förstå eller förklara.

Välkommen till Panoptikon.

Första dagen på jobbet (Akt 1)

I denna inledande akt är syftet att varsamt introducera spelarna till de grundläggande mekanikerna och reglerna som definierar spelvärlden. Aktens struktur är medvetet linjär, vilket tjänar som en försiktig guidning snarare än en begränsning, och syftar till att bygga en stabil grund för både spelarna och deras rollpersoner. Denna design är avsedd att erbjuda en smidig och förståelig inlärningskurva, där varje steg tar spelarna djupare in i spelets utmanande universum.

För gruppen av nybörjare, erbjuder denna akt en chans att bekanta sig med spelets flöde, från karaktärsskapande och initiala interaktioner till de första besluten och konsekvenserna av dessa. För mer erfarna spelare, kan spelledaren dock välja att anpassa eller modifiera vissa delar av akten för att ge en större utmaning eller en snabbare takt, allt medan spelets kärnmekaniker och berättelsens integritet bevaras.

Akt 1 är inte bara en introduktion till spelets regler, utan också till den atmosfär och det narrativ som kommer att vävas genom hela äventyret. Spelarna kommer att få sin första inblick i Aurora-komplexets värld, de karaktärer som befolkar den, och kanske om de är observanta nog -- en första glimt av vad som döljer sig under ytan.

Situationen

Tidigt på morgonen den 20:e oktober, kl. 04:47, mottog Aurora-komplexets godsmottagning en kontainer. Avsändningsinformationen var av okänd anledning inte ifylld på fraktsedeln, men eftersom alla andra dokument var korrekt ifyllda och Olof Bergersen, som var ansvarig för skiftet på godsavdelningen, observerade att leveransen var ackompanjerad av en godkänd order från HR-ansvarig på Vitalis, insåg han genast att det handlade om nya rekryter. Skälet till att dessa rekryter skickats ända från Singapore var inte klart för honom, men det var inte hans roll att ställa frågor, utan att genomföra sitt arbete.

Olof agerade enligt de detaljerade anvisningarna, transporterade den fortfarande nersövda gruppen av rekryter till HR-avdelningen på Aurora, där han också överlämnade ytterligare instruktioner som han själv inte var behörig att känna till. Efter att ha slutfört uppgiften återvände han till godsavdelningen, utan att fästa särskild vikt vid händelsen. För honom var det bara ännu en dag i Panoptikons tjänst.

Klockan 05:38, bara 22 minuter innan hennes skift skulle avslutas efter nästan 22 timmars arbete, mottog Therese Lofdyr en grupp nedsövda nya rekryter. För henne var detta inte överraskande, även om hon personligen ogillade att Panoptikon utnyttjade lagen om skuldarbete för att låta människor arbeta bort sina skulder. Denna praxis, som hon ansåg vara en form av modern slaveri, var trots allt utbredd och legaliserad i de flesta länder.

Therese öppnade de bifogade instruktionerna samtidigt som några starka kollegor bar in rekryterna till ett uppvakningsrum. Hon läste och tillämpade noggrant de detaljerade anvisningarna, en rutin hon hade upprepat många gånger tidigare, även om dessa instruktioner skilde sig från de vanliga.

När hon gav order till klädkammaren om att förse rekryterna med passande kläder, noterade hon att instruktionerna specificerade att rekryterna skulle tilldelas Kommunikationsavdelningen. Vanligtvis skulle alla skuldarbetande rekryter genomgå en utvärdering innan de tilldelades en avdelning. Men det var inte vad hennes order angav, och hon hade inte energi att ifrågasätta detta. Allt hon önskade var att komma hem till sin varma säng.

Därför bad hon sin kollega, Sigrid Töje, som precis hade börjat sitt skift, att se till att rekryterna kläddes om och att någon från Kommunikationsavdelningen hämtade dem så snart de hade vaknat. När klockan slog 06:23 var Therese redan mentalt på väg hem.

Sigrid Töje, känd för sin skärpa och noggrannhet, granskade de dokument som hennes kollega överlämnat. Hon blev förvånad när hon, efter att ha konsulterat datorsystemet, upptäckte att rekryterna saknade aktiva anställningskontrakt. Trots att deras information hade registrerats i systemet en vecka tidigare, syntes ingen formell anställningsbekräftelse. Med sin pliktkänsla beslutade Sigrid att förbereda ett konferensrum i närheten, där rekryterna skulle ges möjlighet att underteckna sina kontrakt så snart de återhämtat sig.

Klockan 06:41 vaknade den första rekryten, snart följt av de övriga. Deras förvirring och dästa sinnesstämning var i linje med vad instruktionerna förutspått. Medan hon väntade på att rekryterna skulle bli tillräckligt alerta, ringde Sigrid till Kommunikationsavdelningen för att be dem hämta de blivande medarbetarna. När hon bedömde att de var vakna nog, guidade hon dem till det förberedda konferensrummet där anställningskontrakten väntade.

Innan Sigrid hann klargöra situationen för gruppen, blev hon dock kallad till något brådskande, och rekryterna lämnades ensamma i rummet. Kort därefter anlände Klara Hammarskjöld, ivrig att sätta de nya rekryterna i arbete. Hon mötte en grupp trötta individer som tyst satt runt bordet och stirrade på kontrakten framför sig. Klara frågade om de hade signerat, varefter de, nästan mekaniskt, plockade upp sina pennor och undertecknade dokumenten. När pennorna lades ned, var det som om en mental dimma skingrades från deras sinnen.

Klockan hade precis slagit 07:30, morgonen den 20:e oktober, 1962.

Gå nu till Konferensrummet där spelet tar vid.

Platser

Konferensrummet

Rollpersonerna befinner sig i ett stort konferensrum, sittande runt ett imponerande mahognybord.

Rummet präglas av brutalistisk arkitektur med kala väggar, undantaget ett tiotal porträttmålningar av både män och kvinnor. Några strategiskt placerade krukväxter av sorten Monstera ger liv åt rummet.

Golvet är av spegelblankt trä och taket är utformat i ett distinkt fackverksmönster, komplett med en belysning som skänker rummet en behaglig, om än något kvävande atmosfär. På den motsatta kortsidan av bordet finns två stora träpanelade dörrar, vilka tillför en aning liv till den annars dystra väggen.

Framför varje rollperson ligger ett pappersark fyllt med text samt deras signatur.

Anställningsavtal för Livegen

De har var och en skrivit under ett tioårigt anställningsavtal med Panoptikon för att återbetala en okänd skuld. Inget av rollpersonerna vet vad skulden avser eller varför de har gått med på att signera kontraktet.

Men en sak är alla smärtsamt medvetna om: ingen ifrågasätter ett signerat kontrakt från Panoptikon.

I rummet tillsammans med rollpersonerna finns även spelledarkaraktären Klara Hammarskjöld. Hon är där för att svara på eventuella frågor, men kan inte ge några riktiga svar på de frågor som rollpersonerna troligen ställer just nu.

Efter att ha försökt svara på rollpersonernas frågor, samlar Klara ihop kontrakten, placerar dem i en plastcylinder och går bort till en lucka i väggen. Hon öppnar luckan, som avslöjar en hålighet tydligt avsedd för cylindern. När hon stänger luckan hörs ett dovt "fump" och en röd lampa vid sidan av luckan slocknar.

Därefter tar Klara ledningen och leder rollpersonerna ut ur rummet mot entréhallen och receptionen.

Karaktärsnärvaro

• Klara Hammarskjöld (under inledningen).

Kontorsgångarna

Rollpersonerna leds genom en komplex labyrint av korridorer, där varje passage ser förvillande lik ut. Taket pryds av markanta geometriska mönster och väggarna växlar mellan betong och trä. Längs dessa gångar hänger målningar av olika konstnärer, vilka tycks vara helt okända för rollpersonerna.

Efter att ha navigerat genom kontorets labyrintlika gångar anländer gruppen slutligen vid hissarna. Här står de inför ett val: att ta hissen ned till entréplan eller att välja trapporna för de fem våningarna ner.

Tavlan

Om förfrågad ger Klara information om tavlan. Hon förklarar att den är målad av Edvard Munch, en god vän till Theodor Swan, som var verkställande direktör på Panoptikon under den perioden. De som utför ett Handlingskast för att närmare studera tavlan eller dess omgivning upptäcker en liten skylt bredvid konstverket. Skylten innehåller samma information som Klara redogör för.

Entréhallen

Aurora-komplexets entréhall är en imponerande blandning av betong, stål och trä, med ett marmorgolv som ekar under varje fotsteg. Rummets centrala drag är en ståtlig ek på en upphöjd gräsplätt, som nås via en liten trappa, badande i ljuset från en enorm skylight som öppnar upp mot den klarblå himlen.

De stora glasdörrarna avslöjar ett snötäckt landskap och i fjärran syns bergens majestätiska silhuetter, medan solens strålar ger en värmande kontrast till den kalla utomhusmiljön och skapar en atmosfär av tystnad och diskretion i hallen.

Klara leder gruppen fram till receptionen för byte av besökskort till anställningslegitimation. Spelarna får också en omfattande personalhandbok, Personalhandbok: Volym 1, som speglar företagets byråkratiska natur.

Ekens historia

Den imponerande eken i entréhallen på Aurora-komplexet är ett fascinerande mysterium. Eken, som planterades 1834 av Jan Gastberg, Panoptikons dåvarande verkställande direktör, utmanar naturen genom att frodas så långt norrut. Ursprungligen stod den utanför byggnadens huvudentré men blev en integrerad del av entrédesignen efter en omfattande ombyggnad år 1919. Nu står trädet på en upphöjd gräsplätt inomhus, omgivet av ett halvmeterhögt fundament. Det representerar Panoptikons långa och stolta historia.

Interaktioner

• Solstrålarna vid ingången, ger -1 stress vid detta första tillfället.
• Cassian DeVinter, säkerhetsvakten, hindrar åtkomst till trädet om någon försöker närma sig.

Karaktärsnärvaro

• Cassian DeVinter (dagtid).
• Seppo Korhonen (vid lämpligt tillfälle).

Andaktsrummet

Andaktsrummet är en plats för stillhet, reflektion och andlig ro. Det är utformat för att vara en inkluderande och fredlig plats, där anställda från alla trosuppfattningar och bakgrunder kan finna en stund av lugn och personlig reflektion. Rummet är enkelt men smakfullt inrett, med mjuka mattor, bekväma sittkuddar och en avslappnad belysning som skapar en lugnande atmosfär. Väggarna är neutrala och pryds av diskreta symboler från olika världsreligioner och filosofiska rörelser.

Det är alltid öppet och tillgängligt för alla anställda, oavsett deras andliga eller religiösa övertygelse.

Karaktärsnärvaro

• Klara Hammarskjöld (innan hon går hem).

Biblioteket

Biblioteket är en spegling av organisationens passion för kunskap och informationsinhämtning. Det är en oas av information där all sorts publik tillgänglig information finns tillgänglig för de anställda. Inredningen skapar en behaglig atmosfär med väggar klädda i varma träpaneler och rikligt med krukväxter som sätter sin prägel i varje vrå.

Entrén till biblioteket är storslagen och välkomnande, markerad av en imponerande vit marmorfotän med en staty som föreställer en lättklädd ung kvinna som häller vatten ur ett krus. När man beträder biblioteket via de tre små trappstegen, omsluts man av den karakteristiska doften av papper och ålder, en doft som väcker känslor av vördnad och nyfikenhet.

Karaktärsnärvaro

• Erik Lundberg (dagtid)

Gymnastiksalen

Denna plats är en kombination av traditionell stil och modern funktionalitet. Denna rymliga lokal är utrustad med en blandning av klassisk och modern träningsutrustning. Vissa väggar är klädda med speglar och mattor finns tillgängliga för allehanda övningar på golvet. Ett område av salen är dedikerat till traditionell gymnastik, med redskap som ribbstolar, bommar och rep. För de som föredrar en mer modern träningsstil finns det löpband eller fria vikter.

Oavsett om personalen söker en plats för en snabb lunchträning eller en mer utmanande träningssession efter arbetsdagen, erbjuder gymnastiksalen en perfekt plats för hälsa och välbefinnande.

Karaktärsnärvaro

• Ante Niia (dagtid)
• Cassian DeVinter (kvällstid)

Kommunikationsavdelningen

På Kommunikationsavdelningen råder ett saligt oljud, framkallat av ett komplext pneumatiskt tubsystem med hundratals rör som löper genom rummet, och ett oräkneligt antal skrivmaskiner. Varje arbetsplats, bemannad av frenetiskt arbetande anställda, bidrar till en kaotisk symfoni av mekaniska klick och klackar.

Rummet är rymligt och luftigt, med ett tak som sträcker sig upp till två våningars höjd i mitten. Längs rummets sidor, på andra våningen, ligger kontorsutrymmen vars fönster vetter mot det centrala arbetsområdet, vilket ger kontoren en panoramavy över den intensiva aktiviteten nedanför.

Personalen kör runt med handvagnar fulla av papper och böcker, navigerar mellan skrivborden och matar systemet med dokument. Utmed ena sidan av bottenvåningen finns en stor, upplyst tavla som visar en detaljerad karta över det omfattande tubsystemet, upplyst av hundratals små lampor som blinkar i olika färger.

1. Klara tar öronproppar från en behållare direkt till vänster innanför dörrarna och ger ett par till varje rollperson. Efter att ha fått ett meddelande på sin kommunikationsenhet, ber hon rollpersonerna att vänta där de är, och lovar att inte vara borta länge. Sedan skyndar hon iväg mot en trappa som leder upp till andra våningen.

   1. Rollpersonerna har möjlighet att undersöka rummet, interagera med anställda, eller utforska de privata kontoren på andra våningen medans Klara är borta.
   2. Om någon lämnar rummet via dörrarna de kommit igenom, möter de Cassian DeVinter som ber dem vänta på Klara.
   3. När Klara återvänder, visar hennes rufsiga hår och ojämna blus att något ovanligt kan ha inträffat under hennes frånvaro.

2. Klara leder gruppen genom rummets aktiviteter till ett litet konferensrum på motsatt sida. Se segmentet "Lilla konferensrummet" för nästa del. Efter det segmentet, återvänd hit och förstätt till nästa punkt.

3. Nu är det dags att förklara spelmekaniken för Sysslor, som beskrivs i regelboken. Efter förklaringen blir varje spelare tilldelad en syssla, vilken redan finns på deras skrivbord. För att bestämma sysslorna kan spelledaren använda tabellen "Sysslor för kommunikationsavdelningen" för att antingen slumpa fram eller välja en passande syssla för varje spelare.

   1. Vid skrivborden finns följande: en robust skrivmaskin av Panoptikons egna märke, en benvit telefon av bakelitplast från L.M. Eiríksdóttir, en räknesticka, en inkorg (med syssla), en utkorg samt ett ställ med bläckpennor från Grafosfera.

4. Spelarna erbjuds en runda av Sysslor innan det är dags för lunch. Sedan mer jobb.

5. Mot slutet av dagen närmar sig Klara varje rollperson med ett kuvert i handen.

   1. Inuti varje kuvert finns en nyckel och en adress.
   2. Klara förklarar att rollpersonerna ska ta tåget till Gällivare. Nära stationen i Gällivare ligger en lägenhetsbyggnad där de kommer att bo. För de rollpersoner som i sin bakgrund har en familj, inser de nu att deras familjer inte är med dem på denna plats.

6. Efter detta meddelande är spelarna fria att agera "som de vill", utforska området, interagera med varandra eller följa egna intressen och mål i denna nya och oväntade situation.

Karaktärsnärvaro

• Klara Hammarskjöld (dagtid)
• Laila Kinnunen (dagtid)
• Gustav Lindholm (dagtid, kväll)

Lilla konferensrummet

I kontrast till det storslagna konferensrum där rollpersonerna befann sig vid dagens början, är detta rum en modell av funktionell minimalism. Stora fönster sträcker sig från golv till tak, erbjuda en vidsträckt vy av det yttre området. Dessa panoramafönster kan snabbt omvandlas till avskilda väggar genom att dra ner de mångtaliga persiennerna.

Möblerna i rummet är omisskännligt utilitaristiska; stolarna har en hård och strikt design, vilket antyder att långa sammanträden inte är att föredra i detta utrymme. Bordet, med dess enkla och funktionella stil, är långt ifrån de mer påkostade möblerna som kan hittas i andra delar av komplexet. En svart tavla dominerar kortsidan av rummet, längst bort från entrén. Spår av kritrester bildar spöklika eko av tidigare möten och diskussioner.

Klara vinkar rollpersonerna att ta plats runt det spartanska bordet. Hon förklarar att deras chef Gustav Lindholm strax kommer och går igenom deras arbetsuppgifter med dem. Därefter lämnar hon och stänger dörren efter sig.

Det kommer dröja ett par minuter innan nästa person dyker upp.

Gustav Lindholm stiger in i rummet, med en tydlig aura av stress omkring sig. Han sveper snabbt blicken över rummet. Om någon av spelarna dragit ner persiennerna kommer Gustav dra upp dem igen. Han vill ha koll på arbetsgolvet utanför.

-- God morgon börjar Gustav, hans röst tyder på att han har hållit samma tal oräkneligt antal gånger.
Det är en rutin för honom, men varje ord är fortfarande noggrant avvägt.
-- Jag är Gustav Lindholm, er avdelningschef.
Han pausar en kort stund, som för att samla sina tankar, innan han fortsätter.
-- Välkommen till Aurora-komplexet. Panoptikons nordligaste kontorstkomplex. En plats där det omöjliga görs möjligt. Här, på Kommunikationsavdelningen, är ni företagets röst och öron. Ni kommer att skapa, förmedla och övervaka informationsflöden, både inom och utanför företaget. Ert arbete är avgörande för att upprätthålla Panoptikons image, hantera externa relationer och säkerställa effektiv intern kommunikation. Ni kommer att arbeta med allt från pressmeddelanden till interna nyhetsbrev, från krismeddelanden till PR-evenemang. Ert arbete formar inte bara hur världen ser Panoptikon, utan även hur våra egna medarbetare förstår och engagerar sig i företagets mål.

Efter sin introduktion tar Gustav en kort paus för att se till att alla är uppmärksamma, och ställer sedan följande sex frågor:

1. Hur hanterar ni konfidentiell information och företagshemligheter?

   • Här förväntas svar som betonar vikten av diskretion och säkerhet i hanteringen av känslig information.

2. Vilka steg tar ni för att säkerställa att all kommunikation är korrekt och professionellt framställd?

   • Gustav förväntar sig ett svar som visar på en metodisk och noggrann inställning till skapande och granskning av kommunikationsmaterial.

3. Hur prioriterar ni arbetsuppgifter när deadlines är tajta och arbetsbelastningen är hög?

   • Ett bra svar bör reflektera förmågan att effektivt hantera tidspress och att kunna prioritera uppgifter klokt.

4. Hur agerar ni i en krissituation?

   • Denna fråga testar rollpersonernas förmåga att tänka snabbt och kommunicera klart under press.

5. Vilken roll spelar samarbete och teamarbete på denna avdelning?

   • Ett svar bör betona vikten av samarbete och förmågan att arbeta tillsammans mot gemensamma mål.

6. Hur upprätthåller ni en konstant hög standard i ert arbete?

   • Gustav ser gärna att rollpersonerna betonar viktheten av kvalitet, kontinuerlig förbättring och professionellt förhållningssätt.

Nöjd, eller så nöja som det är möjligt leder Gustav ut rollpersonerna till sina arbetsplatser.

Återvänd nu till Kommunikationsavdelningen.

Karaktärsnärvaro

• Gustav Lindholm

Oasen

Oasen är ett stort inomhusgrönområde som fungerar som en fristad för avkoppling och naturupplevelser mitt i den hektiska arbetsmiljön. Detta område är skapat för att ge de anställda en känsla av att vara utomhus, trots att det ligger inomhus.

Området är rikt med grönska, utrustat med en variation av växter, från små buskar till höga träd, och inkluderar även en liten konstgjord bäck som stilla porlande ringlar sign igenom oasen. Bänkar och mjuka sittplatser är utspridda i området och ger en plats att äta en medtagen lunch, eller bara ta en paus från arbetsdagen.

Karaktärsnärvaro

• Ingrid Fosse (dagtid)

Personalmatsalarna

Byggnaden hyser fyra matsalar, var och en unikt uppkallad efter en av årstiderna: Vår, Sommar, Höst och Vinter. Sommarsalen är den största och mest rymliga av de fyra, medan de övriga tre erbjuder en mer intim och mysig atmosfär. Trots deras olika storlekar och teman, är grunden för varje matsal densamma. Om man har sett en av dem, känns de andra bekanta. Det mest anmärkningsvärda draget i dessa matsalar är matutbudet; alla rätter som serveras är antingen veganska eller vegetariska. Klara förklarar gärna att detta matval är en integrerad del av Panoptikons engagemang för miljövänliga mål och hållbarhet, om någon av rollpersonerna visar nyfikenhet eller ställer frågor kring detta.

Betalning sker genom att man scannar sin anställningslegitimation för att få streckkod på en liten remsa papper. Denna visas sedan upp för att få en portion.

Karaktärsnärvaro

• Cassian DeVinter (under lunchen)
• Klara Hammarskjöld (under lunchen)

Vårdpaviljongen

Panoptikon har en modern och välutrustad medicinsk anläggning som erbjuder hälsovård och välbefinnandetjänster till de anställda. Denna paviljong är utformad för att vara både inbjudande och funktionell. Interiören är ljus och luftig, med mjuka färger och naturligt ljus som flödar in genom stora fönster. Väntsalen är bekväm och inbjudande, med växter och konstverk som skapar en lugnande miljö.

Behandlingsrummen är utrustade med den senaste medicinska teknologin och erbjuder en privat och konfidentiell miljö för konsultationer och behandlingar.

Vårdpaviljongen innefattar allt från allmänläkarmottagning till specialiserade konsultationer inom områden som psykologi, fysioterapi och ergonomi. Personalen på Vårdpaviljongen består av kvalificerade läkare, sjuksköterskor och andra hälsovårdsexperter som är dedikerade till att erbjuda en omfattande vård och främja de anställdas hälsa och välbefinnande.

Interaktioner

• Om någon eller flera spelara söker vård för deras minnesförlust blir de genomsöka men inget ovanligt upptäcks.

Karaktärsnärvaro

• Dr. Farah Farzaneh (dagtid)
• Pontus Lindqvist (kväll och natt)

Dagens slut

När arbetsdagen är slut kan rollpersonerna ge sig hemmåt.

• Klara fångar dem innan de hinner lämna Kommunikationsavdelningen och ger dem varsit kuvert som innehåller en nyckel och en adress. Hon förklarar att de ska ta tåget in till Gällivare och sedan ett stenkast från stationen finns en lägenhetsbyggnad där spelarna är inhysta. För de rollpersoner som i sin bakgrund har formulerat att de har familj går det nu upp för dem att familjen inte är med dem.

• Efter resan in till Gällivare som endast tar 20 minuter och uppsökandet av hemvisten får spelarna tid att utföra sina rollpersoners hobby.

• Sedan är det dags att sova.

Nästa dag och dagar därefter

Det är nu det cykliska arbetet börjar på allvar. Resa in till Aurora, Arbeta, Lunch, Mer arbete, Hemresa, Hobby och sova.

Denna process bör ske ett par gånger. Alltså ett par tre, fyra dagar ska ha passerat innan den ledtrådar börja släppas för att öka deras intresse. Dessa dagar bör inte ta mer än 15-20 minuter beroende på hur mycket interaktioner rollpersonerna gör med individer och sin omgivning.

Karaktärer

Nedan presenteras de individer som spelarna potentiellt kan interagera med under denna akt.

Ante Niia

Roll: Träningsinstruktör

Ante Niias muskulösa, långa gestalt och mörkbruna, axellånga hår ger honom ett starkt och nästan vilt intryck. Men bakom det skrämmande yttre finns ett hjärta av guld. Som träningsinstruktör och rehabiliteringsspecialist strävar Ante efter att främja personalens fysiska och mentala hälsa. Han bemöter kvinnor med professionalism och värme, men hans fysiska styrka och omedvetna närmanden kan ibland skapa missförstånd hos manliga klienter.

Erik Lundberg

Roll: Bibliotikarie

Erik Lundberg är bibliotekarien som sköter Panoptikons omfattande bibliotek på Aurora-komplexet. Med en stillsam och reflekterande personlighet, har han en nästan encyklopedisk kunskap om samlingarna i biblioteket. Lundberg, som är i sina sena fyrtiotal, är känd för sitt noggranna sätt och sin förmåga att hjälpa till med att hitta även de mest obskyra referenserna. Han är en pålitlig källa till information och en värdefull resurs för alla som söker kunskap inom komplexet.

Farah Farzaneh (Dr.)

Roll: Allmänmedicinläkare på Vårdpaviljongen.

Dr. Farah Farzaneh är känd för sin medicinska expertis och sitt engagemang för patienternas välbefinnande på Aurora-komplexets vårdavdelning. Hon utmärker sig genom att kombinera skicklig diagnos och behandling med en förmåga att skapa trygghet. Som förespråkare för en holistisk hälsosyn leder hon hälsopromotion bland personalen. Farzaneh är även känd för att vara morgonpigg och ofta den första på plats.

Morgonen den 13:e oktober.

• Det var Farzaneh som kallades till entréhallen morgonen den 13:e oktober då kroppen upptäcktes.

Identiteten på den avlidna individen i entrehallen

• Kroppen tillhör ingen annan än Alexandros Mavridis. Denna information kan erhållas genom att övertyga Farzaneh eller genom att olovligen tillgå journalanteckningar.

Lappen i Mavridis hand

• Den enda personen som känner till texten på lappen som hittades i Mavridis hand är Dr. Farzaneh. På lappen stod endast ett ord: "Rosengård".

Fia Lieu

Roll: Sekreterare på Forskningsavdelningen.

Fia Lieu är en imponerande ung kvinna, vars långa, nattsvarta hår flyter fritt i motsats till många andra kvinnors uppsatta frisyrer på Aurora. Hennes asiatiska ursprung framhäver hennes slanka och långa figur, vilket placerar henne på samma höjd som de män som beundrar henne. Detta är något hon sällan missbrukar, men ändå använder till sin fördel nästan varje dag. Fia ser sig för närvarande i ett öppet förhållande med Joel Torvil.

Blomman från Torvil

• När Joel Torvil gav Fia en blomma, insåg hon genast att den var giftig. Hon bad honom direkt att kasta bort den.

Intresse för botanik

• Fia har nyligen fått ett intresse för botanik, vilket ofta leder henne till Oasen där hon finner ro i att observera Ingrid Fosse arbeta med plantorna. Hon uppskattar speciellt de stunder då hon kan sitta på en bänk och förlora sig i det lugna arbetet i rabatterna.

Sexuell läggning

• Fia gillar män, framför allt för de saker hon kan få dem att göra för henne. Dock har hon ännu inte erkänt för sig själv att hennes blickar ofta vilar längre på kvinnor än män, en insikt hon ännu inte helt har accepterat.

Gustav Lindholm

Roll: Operationschef för Kommunikationsavdelningen.

Gustav Lindholm, över 50 år, har en tanig men energisk gestalt. Hans utseende och rörelser avslöjar ett liv av oupphörligt arbete och utmaningar. Hans hårfria skalp glänser i rummets ljus, och hans ansikte visar spår av många års ansträngningar. Gustavs närvaro utstrålar tyngd och respekt; hans varje ord och beslut verkar vara frukten av en livstids erfarenhet. Som en drivande kraft inom kommunikationsavdelningen, är hans dedikation till arbetet uppenbar.

Ingrid Fosse

Roll: Trädgårdsmästare med ansvar för Trädgårdsoasen.

I sina tidiga tjugoår är Ingrid Fosse en strålande närvaro i Trädgårdsoasen på Aurora. Hon kombinerar ungdomlig entusiasm med en imponerande kunskap om växter, en arvedel från sin morfar som tidigare innehade samma roll. Ingrid, med sin pedagogiska talang, är ivrig att dela med sig av sin visdom och visa spelarna runt i oasen. Hon ger gärna tips om skötseln av olika växter och varnar om dem som är giftiga, allt med ett engagemang och en värme som smittar av sig.

Partnerskap

• Ingrid Fosse har, ur hennes perspektiv, nyligen avslutat ett förhållande som för omgivningen verkar ha varit över sedan ett år tillbaka. Relationen, som var med både en man och en kvinna några år äldre än henne från den lilla byn Skaulo norr om Gällivare, sträckte sig över nästan två år. Uppbrottet har lämnat Ingrid med ett öppet sår och en tvekan till att återigen öppna upp den delen av sitt hjärta, i rädsla för att återigen bli sårad.

Fotavtryck i rabatterna

• När spelarna uppsöker Oasen, kan det vara lämpligt att Fosse är frustrerad över att någon trampat runt i rabatterna. Speciellt bland de giftiga blommorna.

• Om spelarna frågar Fosse om vilka som brukar besöka Oasen kan hon nämna Joel Torvil, som ständigt frågar henne om olika plantor, deras ursprung etc. Något som Torvil gjorde dagligen fram till för cirkla en månad sedan.

Växter i Oasen

• Monstera deliciosa (Fönsterblad) - Känd för sina stora, hjärtformade blad med unika fenestreringar (hål och skårningar). En populär dekorativ växt i många hem och tropiska miljöer.
• Philodendron bipinnatifidum (Trädphilodendron) - Har stora, djupt indelade blad och är en iögonfallande växt som kan bli en dramatiskt stor del av inredningen i en tropisk oas.
• Strelitzia reginae (Paradisfågelblomma) - Känd för sina spektakulära blommor som liknar en färgglad fågels huvud, vilket ger en exotisk och tropisk känsla till varje samling.
• Ficus lyrata (Fiolfikus) - Med sina stora, glänsande blad och robusta stam, är fiolfikusen en imponerande växt som bidrar till den tropiska atmosfären.
• Cycas revoluta (Sagopalm) - Trots sitt namn är det inte en riktig palm, utan en cykad som ger en prehistorisk känsla med sina tjocka, fjäderliknande blad.

Joel Torvil

Roll: Analytiker på Forskningsavdelningen.

Joel Torvil är en analytiker på Forskningsavdelningen, känd för sin metodiska och noggranna arbetsmetod. Han är en rättfram man med ett stort hjärta, ständigt fylld av kärlekssorg. Efter månader av obesvarad förälskelse i Ingrid Fosse, vände Joel blicken mot Fia Lieu. Fia, som såg fördelar i Joels uppmärksamhet, gick med på ett förhållande.

Blomincidenten i Oasen

Joel Torvil valde en särskilt vacker, men giftig blomma från Oasen den 11:e oktober i syfte att ge den till Fia Lieu. När han försökte överlämna blomman, påpekade Fia direkt dess giftighet. Joel drabbades av förgiftningssymptom efter kontakt med blomman, vilket ledde till att han blev sjukskriven fram till den 25:e oktober.

Sjukskrivningen

Joels sjukdom är genuin och ett direkt resultat av hans interaktion med den giftiga blomman. Hans tillstånd och sjukskrivning kan bekräftas genom en olovlig granskning av journalerna på Vårdavdelningen.

Klara Hammarskjöld

Roll: Sekreterare till Laila Kinnunen.

Klara Hammarskjöld, i åldern mellan 20 och 30 år, utstrålar ung professionalism. Hon bär en ljus blus och mörkblå kavaj med en koordinerad kjol, kombinerande elegans med funktionalitet. Hennes diskreta och stilsäkra skor speglar hennes praktiska sinnelag och uppmärksamhet på detaljer. Klara har en ljus, nästan porslinsartad hudton som kontrasterar mot hennes eldröda hår, uppsatt i en stram knut. Hennes utseende är polerat och professionellt.

Laila Kinnunen

Roll: Direktör för Kommunikationsavdelningen.

Laila Kinnunen är en auktoritativ och kurvig kvinna som utmärker sig trots sin korta längd. Hennes safirblå, skarpsinniga ögon speglar intelligens och förmågan att genast genomskåda andra. Lailas klädsel är skräddarsydd och sofistikerad, vilket förstärker hennes ledarposition. Hon utstrålar en respektinjagande elegans som kommanderar uppmärksamhet och ibland även rädsla.

Pontus Lindqvist

Roll: Sköterska på Vårdpaviljongen.

Pontus Lindqvist är en dedikerad och godtrogen sköterska på Vårdpaviljongen i Aurora-komplexet. Känd för sin medkänsla och professionalitet, ger han oumbärligt stöd till både kollegor och patienter. Närmare 30 år gammal, med en lugn och stabil närvaro, är Pontus en pålitlig och omtyckt del av vårdteamet. Han kombinerar teknisk skicklighet med ett genuint intresse för patienternas välbefinnande, vilket gör honom till en uppskattad resurs på vårdavdelningen.

Alexandros Mavridis journal

• Journalen kan erfås genom att övertyga den godtrogne Pontus Lindqvist att visa den för rollpersonerna.

Seppo Korhonen

Roll: Vaktmästare

Seppo Korhonen är en av Panoptikons vaktmästare, en man som tar sitt arbete på största allvar. Trots att han är djupt introvert och föredrar att hålla sig i bakgrunden, är Seppo känd för sin otroliga samvetsgrannhet och noggrannhet i allt han gör. Han är personen som ser till att allt i Aurora-komplexet fungerar som det ska.

Slumpade karaktärer

Denna lista är framtagen för att ge dig som spelledaren möjligheten att snabbt skapa intressanta karaktärer när spelarna oväntat söker interaktion med figurer som inte är förutbestämda i spelets handling.

1. Vendela Silverstig

• Roll: Receptionist
• Beskrivning: Artig men reserverad, Vendela hanterar sin roll med effektivitet och en sträng uppmärksamhet på detaljer.

2. Sigurd Vildhjärta

• Roll: IT-tekniker
• Beskrivning: Egenartad och något disträ, Sigurd är en kreativ själ som ibland glömmer bort tid och rum i sitt arbete.

3. Ebba Guldvinge

• Roll: Ekonomiassistent
• Beskrivning: Besitter en skarp tunga och en skeptisk blick, Ebba är den som ställer tuffa frågor och accepterar sällan vaga svar.

4. Hjalmar Skogsång

• Roll: Vaktmästare
• Beskrivning: En tystlåten man med en oväntad skärpa när det gäller att upprätthålla ordning.

5. Linnea Solstråle

• Roll: Marknadsföringskoordinator
• Beskrivning: Linneas entusiasm kan ibland uppfattas som överväldigande, och hennes idealism krockar ibland med den praktiska verkligheten.

6. Björn Stenfot

• Roll: Lagerarbetare
• Beskrivning: En stoisk man med få ord, Björn är känd för sin ovilja att anpassa sig till förändringar.

7. Saga Norrsken

• Roll: Forskare
• Beskrivning: Sagas brinnande passion för sitt arbete kan göra henne otålig och kort med dem som inte delar hennes intresse.

8. Felix Skytte

• Roll: Chefssekreterare
• Beskrivning: Felix är berömd för sin skarpsinne men även sin osvikliga förmåga att utnyttja situationer till sin egen fördel.

9. Iris Vildros

• Roll: Hälsovårdare
• Beskrivning: Iris omhändertagande natur döljer en tendens att vara överbeskyddande och ibland nedlåtande.

10. Arvid Stormvind

• Roll: Teknisk chef
• Beskrivning: Arvids ambition och energi kan ibland övergå till arrogans och en ovilja att lyssna på andra.

11. Ebba Vallgren

• Roll: Kafeteriaanställd
• Personlighet: Pratglad och nyfiken, känd för att krydda sina maträtter med de senaste skvallret från företaget.

12. Hugo Falkenberg

• Roll: IT-tekniker
• Personlighet: Tystlåten och fokuserad, men har en oväntad humoristisk sida. Han är den som löser datorproblem, men är också en källa till oväntade skämt.

13. Frida Sandell

• Roll: Receptionist
• Personlighet: Varm och välkomnande, alltid med ett leende, men sträng när det gäller säkerhetsföreskrifter.

14. Rasmus Nyström

• Roll: Underhållspersonal
• Personlighet: Tyst och hårt arbetande, känd för sin förmåga att fixa nästan allt. Ger sällan bort mycket om sig själv.

15. Ida Lundgren

• Roll: Arkivarie
• Personlighet: Boknörd med ett imponerande minne för detaljer. Lite reserverad men öppnar upp sig när det gäller hennes älskade böcker.

16. Amir Nazari

• Roll: Forskare
• Personlighet: Intelligent och lite disträ, ofta uppslukad av sina tankar och experiment. Har en passion för innovation och vetenskapliga upptäckter.

17. Sofia Blomqvist

• Roll: HR-specialist
• Personlighet: Empatisk och stödjande, men också strikt när det gäller företagets regler och policyer.

18. Jesper Mattsson

• Roll: Ekonomiavdelningen
• Personlighet: Noggrann och ordentlig, med en stark känsla för siffror. Han är ofta allvarlig men har ett hjärta av guld.

19. Elin Forsberg

• Roll: Marknadsföringschef
• Personlighet: Kreativ och energisk, alltid med nya idéer. Hon är social och pratar gärna om sina senaste kampanjer.

20. Marcus Holm

• Roll: Väktare
• Personlighet: Strikt och allvarlig, tar sitt jobb på största allvar. Lite av en ensamvarg, men pålitlig och effektiv i sitt arbete.

Sysslor lämpade för kommunikationsavdelningen

Denna tabell kan användas för att snabbt och enkelt slumpa fram sysslor.

Ledtrådar och hemligheter

Under spelets gång är det viktigt att väva in ledtrådar som gradvis avslöjar spelarnas verkliga mål – vilket överraskande nog inte är att ägna ett decennium åt att vara flitiga arbetare för Panoptikon. Dessa ledtrådar bör naturligt flätas in i berättelsen genom interaktioner med spelledarkaraktärer, oväntade vändningar i handlingen, eller genom spelarnas egna initiativ och beslut.

Situationen

Ledtrådar

Ledtrådar syftar till att skapa vägvisare för spelarna och peka dem i rätt riktning.

• Bland anställda på Panoptikon cirkulerar viskningar om en incident i entréhallen tidigt på morgonen den 13:e oktober. En tillsynes livlös man påträffades, vilket har skapat både oro och nyfikenhet.

• Antingen Klara eller en annan spelledarkaraktär (förutom Cassian) kan påpeka att det finns ett kulliknande hål i en av väggarna i entréhallen.

• Under vissa nätter upplever enstaka spelare drömmar om ett dunkelt, men inte helt mörkt rum, där flera diffusa gestalter talar till dem på ett främmande språk.

• En spelledarkaraktär på kommunikationsavdelningen kan nämna att Klara har varit ovanligt glad den senaste månaden.

• Rollpersonernas minnesförlust bör motivera dem att besöka Vårdpaviljongen. Om de inte gör det frivilligt, kan en mindre olycka hända någon av dem, vilket leder dem mot vårdavdelningen.

Utdragna hemligheter

Nikandros anteckningsbok

Det är omöjligt att säga vad som står i Nikandros anteckningsbok, den är skriven i en stenografi som endast är känd för Alexandros och Nikandros. Men eftersom rollpersonerna är präglade med Alexandros medvetande, har de viss förmåga att tyda innehållet vid lämpliga tillfällen.

Hemligheten bakom rollpersonernas minnesförlust

Konceptet med rollpersonernas minnesförlust är designat för att vara en återkommande gåta som följer dem genom hela äventyret, ända fram till den avslutande akten. Den här hemligheten är avsedd att skapa en känsla av mystik och driva spelarnas utforskande av berättelsen och deras egna bakgrunder.

Ledtrådar

• Om någon av rollpersonerna blir undersökta på Vårdpaviljongen hittas inget som förklarar deras minnesförlust. Men då de för övrigt verkar vara fullt funktionella att arbeta måste de arbeta.

Mysteriet kring Alexandros Mavridis död

Alexandros Mavridis död var resultatet av ett mord utfört av en än så länge anonym gärningsperson, och hans kropp upptäcktes i entréhallen den tidiga morgonen den 13 oktober. Det är inte förrän i Akt 3 som spelarna kommer att få svar på denna gåta.

Ledtrådar

• Beroende på när rollpersonerna genomsöker entrehallen sedan händelsen den 13:e oktober, kan de stöta på olika stadier av ett mystiskt hål i väggen. Det kan vara ett färskt hål som ser ut som ett kulhål utan någon kula, en vaktmästare som är i färd med att reparera det, eller en nyligen lagad fläck där hålet tidigare varit. Kulan som orsakade hålet är försvunnen och måste ha avlägsnats av skytten.

• Individen som tros vara Mavridis i denna akt är en dubbelgångare. Detta kan upptäckas om spelarna har fått en repor med Cassian DeVinter.

Drömmarnas betydelse

Drömmarna som rollpersonerna upplever är direkt kopplade till deras minnesförlust. Mysteriet kring dessa drömmar och minnesförlusten kommer att lösas samtidigt.

Rosengård

Termen "Rosengård" förblir en olöst gåta genom hela äventyret, inbjudande spelarna till djupare efterforskningar och spekulationer. Möjligheten finns att denna hemlighet kan utforskas ytterligare eller till och med avslöjas i en framtida kampanj.

Aktspecifika hemligheter

Ledtrådar

• Det var Farzaneh som kallades till entréhallen morgonen den 13:e oktober.

Lappen i Mavridis hand

När Mavridis kropp upptäcktes, höll han en lapp i handen. Innehållet på lappen nämns i hans journal, men dess exakta text är överstruken.

Innehållet på lappen

Den enda personen som känner till texten på lappen som hittades i Mavridis hand är Dr. Farzaneh. På lappen stod endast ett ord: "Rosengård".

Brist på information i journalen

Dr. Farzaneh fick order om att stryka stora delar av journalen som berör Mavridis. Att namnet på Mavridis på en plats lämnades oförändrat var ett misstag.

• Det saknas två blad i journalen. Dessa går inte att spåra. Det är Cassian DeVinter som har lagt beslag på dessa sidor.

De saknade journalbladen

Cassian DeVinter har diskret säkrat två kritiska sidor från Alexandros Mavridis journal före Dr. Farah Farzanehs påtvingade censurering. Dessa sidor innehåller detaljer som finger- och tandavtryck, vilka Cassian håller gömda. Ytterligare har DeVinter separat tillgång till Mavridis äldre fingeravtryck från en incident i hans ungdom. En analys visar att dessa äldre avtryck inte matchar de i journalbladen, vilket leder till frågor om Mavridis sanna identitet och de omständigheter som omgav hans död.

Direktiven till Farzaneh att censurera

Detaljerna kring vem som gav Farzaneh hennes instruktioner är oklara. Källan till ordern eller orsaken till deras kritiska natur förblir en hemlighet.

Varför är Farzaneh så rädd att förlora sitt jobb?

Hon använder företagets resurser för att producera en stabiliseringsmedicin för sin 9 åriga son. Utan denna medicin, som är högst experimentiell kommer pojken att dö.

Klara Hammarskjölds relation

Klara Hammarskjöld är i en relation med sin chef, Laila Kinnunen.

Anledningen till Laila Kinnunens relation med Klara Hammarskjöld

Med tiden har Laila Kinnunen kommit till insikten att hennes tjugoåriga äktenskap inte längre ger henne de känslomässiga upplevelser hon söker. I sin längtan efter något som kan bryta den monotonin finner hon nyfikenhet och upprymdhet hos Klara, vilket leder till deras förhållande.

Varför rotar Cassian DeVinter i detaljerna kring Mavridis mord?

Det förblir en hemlighet i denna akt vad som är Cassians sanna mål. Hen anlände till Aurora en vecka innan spelarna (den 14:e oktober). Efter att blivit förflyttad från Meridian-komplextet på Gibralta till det kalla Norden.

Varför blev Cassian förflyttad?

För att i hemlighet undersöka omständigheterna kring Mavridis död.

Vem jobbar Cassian för?

Panoptikon. Fast inom en grupp som går med namnet "Ledningsgruppen för krishantering" och som agerar i stort som en egen organisation.

Avtrycket i blomsterrabatten

Det upptäckta fotavtrycket i blomsterrabatten har lämnats av Joel Torvil, en ung man som bröt mot reglerna genom att plocka en blomma till en kollega han är förälskad i.

Vilken sensation (Akt 2)

Inciting Incident: Present a pivotal event or decision that disrupts the status quo, compelling the protagonist to embark on their journey or confront the central conflict.

Spelarna för i uppgift att producera en reklamkampanj? Samtidigt bemöts en av spelarna av en journalist som ber dem om att läcka företagshemligheter.

Akt 3

Initial Response: Show the protagonist's initial reaction to the inciting incident, including first attempts to deal with the conflict or challenge, and the early obstacles they face.

Det stora Gastberg

-- I foajen till Panoptikons nordligast kontor står en stor ek, upplyst från en enorm skylight. Denna ek planteras på denna plats 1834 av den dåvarande verkställande direktören för Panoptikon, Jan Gastberg. På den tiden växte trädet utanför byggnadens entré. Men efter en omfattande rekonstruktion av hela byggnaded som skedde 1919 byggdes trädet in i entrén.

Akt 4

Complication & Expansion: Deepen the conflict or introduce new challenges, expanding the scope of the story. This act should start to weave in subplots and explore secondary characters in more depth.

Ordet på orientexpressen (Akt 5)

Midpoint & Reevaluation: Present a significant turning point that changes the protagonist's approach or understanding of the conflict. This act often includes a moment of reflection or a major revelation, prompting a reevaluation of goals or strategies.

Detta äventyr leder spelarna till att besöka Nöteborg. Resan till Nöteborg sker via Panoptikons välkända järnväg; Orientexpressen.

• I slutet av färden visar det sig att en förklädd Alexandros Mavridis varit med under hela resan. Mavridis är dödligt skadad och kan inte svara på vem som attackerade honom. Han dör framför spelarna efter att ha introducerat sig och bett spelarna hjälpa honom. Han dör efter att yppat nästa ledtråd.

Staden utan lag (Akt 6)

Escalation & Higher Stakes: Increase the tension and stakes, showing the protagonist taking more decisive or risky actions. The consequences of failure are higher, and the obstacles are more daunting.

Spelarna anländer till Nöteborg som ligger precis i utkanten av Nya Vasa i Ingermanland.

En plats som Peter den Halte försökte ta kontroll över i början av 1700-talen. Men som misslyckas och som medförde att Sverige tog sig allt längre in i Tsarryssland och okuperade allt fram till Uralbergen i öster och nästan hela vägen fram till Moskva i söder. Därav anledningen att dessa områden har namn som Karlsland, Österland samt Komiland. Trots den svenska revolutionen 1792 som följd av Jacob Johan Anckarströms mord på Gustav III, lyckades Sverige behålla dessa områden och detta sägs idag vara orsaken till de många konflikter som råder i den Östslaviska regionen fram till denna dag.

Akt 7

Climax of Subplots: Begin to resolve subplots and secondary conflicts, integrating them into the main narrative thread. This act should highlight the growth of secondary characters and their roles in the overarching story.

Akt 8

Akt 9

Akt 10

Akt 11

Vilka ingår i styrelsen

1. Amara Okoye - Kvinna från Nigeria. Amara är en framstående affärskvinna inom energibranschen.
2. Liu Wei - Kvinna från Kina. Liu är en veteran inom finansvärlden.
3. Ana Maria Rivera - Kvinna från Colombia. Ana Maria har en stark bakgrund inom internationell handel.
4. Evelyn O'Sullivan - Kvinna från Irland. Evelyn är en innovativ ledare inom farmaceutiska industri.
5. Rajesh Patel - Man från Indien. Rajesh är en framstående entreprenör och pionjär inom mjukvaruutveckling.
6. Jordan Taylor - Man från Australien. Jordan är en erfaren ledare med ursprung från telekommunikationssektorn.

Varför ville någon mörda Alexandros Mavridis?

Mavridis hade på senare år börjat utveckla en agg mot Panoptikon. Han började se organisationens påverkan på världen som mer till nackdel än till fördel. Detta ledde honom till att vilja splitta Panoptikon i separate organisationer som inte längre kontrolleras av föråldrade koncept.

Var individen som hittades på Aurora, Alexandro Mavridis?

Personen som identifierades som Mavridis är en okänd individ. Identitetshandlingar samt det faktum att individen bar på Mavridis passerkort som her honom tillgång till ALLT fick folk att tro att det var Mavridis. Individen är en dubbelgångare utsänd av Mavridis för att insamla hemligstämplade dokument från arkiven på Aurora.

Varför skickade Alexandros en dubbelgångare?

Efter fått enormt motstånd för sina nya idéer från övriga delar av styrelsen ville Mavridis vara säker på sin aktsamhet och skickade därför en semi-tänkande klon av sig själv. Mordet innebar att han inte längre kunde lita på Styrelsen.

Bär Ägarna skuld i Mavridis död?

Nej. De är ansvariga på annat vis än att de enkelt hade kunnat förhindra allt om de "orkat" bry sig. Det är som om de inte tänker som vanliga människor. De hade inte brytt som om Panoptikon hade gått under. Deras planer är mer högre nivå än så.

Vem mördade klonen av Alexandro Mavridis?

Ana Maria Rivera, via händerna på en okänd lejd mördare.

Varför gjorde inte Alexandros Mavridis sig till känna?

Om det blev känt att han fortfarande levde hade han blivit ett mål igen.

Vad blev Mavridis nya mål?

Inspirerad av en kvinna vid namn Siriporn Chareon, som på egen hand startade upproret som störtade diktaturen i Thailand 1954, beslutade Mavridis att samla ihop och läcka bevis för att därmed får världen att slita Panoptikon i stycken. En utmaning med tanke på hur mycket media som kontrolleras av Panoptikon. Men fortfarande det enda han kände att han kunde åstadkomma.

Så det var Mavridis som läckte informationen i slutet av Akt 2

Ja. Journalisten och Mavridis har ingen koppling. Men de hade samma mål.

Vad gjorde Mavridis ombord på Orientexpressen?

Han försökte få kontakt med spelarna för att avbryta operationen. Men Mavridis som endast hade utfört kontaktet utan att känna till rollpersonernas utseende blev tvungen att leta efter dem ombord.

Varför hade rollpersonerna minnesförlust i början av spelet?

Rollpersonerna hade tagit ett sakta verkande drog som aktiverades precis när de skrev under sitt anställningskontrakt. Detta skedde genom att de drack vatten ur var sitt glas, där vattnet innehöll en nästan ospårbar och i sig ofarlig kemisk reagent.

Vem skadade Mavridis ombord på Orientexpressen?

Evelyn O'Sullivan. Personligen. Mavridis visste inte hur hon såg ut då Styrelsen av säkerhetsanledningar inte vet hur de andra ser ut. O'Sullivan ville förgifta Mavridis via mat och få det hela att se naturlig ut. Men när det inte fungerade tog hon till direktare metoder och stack Mavridis med en förgiftad kniv.

Jobbar rollpersonerna för Mavridis?

Ja. De är anställda av Mavridis för att utföra ett arbete. De har alla sin egna orsak till att göra så. Men de vet inte vad som är målet med arbetet. Annat än att de ska läcka information.

Om rollpersonerna skulle utföra läckan, varför gav sig Mavridis in på egen hand?

För att hoppas på att

Denna styrelse är dock bara toppen av ett isberg. Ovanför dem finns en annan, okänd makt – "Ägarna". Deras existens är inte ens känd av styrelsemedlemmarna själva, och det är osäkert om den avlidne ordföranden var medveten om dem. Ägarna skiljer sig från de tusentals aktieägarna som enligt papper är delägare i Panoptikon, men i realiteten har minimalt inflytande.

Denna nivå av hemlighetsmakeri är djup och välbevarad, och det är inte säkert att spelarna kommer att upptäcka sanningen förrän mot slutet av äventyret.

Under äventyrets gång blir det alltmer uppenbart att spelarnas uppdrag är att undersöka orsaken bakom styrelseordförandens död och avslöja en eventuell mördare. Äventyret börjar dock inte där. Det tar sin början den första dagen när spelarnas karaktärer anländer för att börja sina nya jobb hos Panoptikon.

De får oväntad hjälp av en gåtfull säkerhetsvakt vid namn Cassian Vinter. Cassian, som identifierar sig som icke-binär, är en mystisk figur med egna motiv. Hen visar sig vara utsänd av Ägarna för att utreda den pågående konfliken inom styrelsen. Cassian ser potential i spelarnas nyfikenhet och handlingskraft och beslutar sig för att "använda" dem för sina egna syften.

4. ...

5. Kodnamn: Cassian

Cassian avslöjar för spelarna att hen är här på ett hemligt uppdrag.

6. Duell vid korsvägen

7. Det stora Gastberg

-- I foajen till Panoptikons nordligast kontor står en stor ek, upplyst från en enorm skylight. Denna ek planteras på denna plats 1834 av den dåvarande verkställande direktören för Panoptikon, Jan Gastberg. På den tiden växte trädet utanför byggnadens entré. Men efter en omfattande rekonstruktion av hela byggnaded som skedde 1919 byggdes trädet in i entrén.

8. Att döda en ordförande

9. 12 arga medlemmar

10. Högmiddag (High Noon)

Hmm, någon form av tillställning kanske. Med fint folk?

Dokument

Anställningsavtal för livegen

Parter

1. Arbetsgivare: Panoptikon Sverige AB, org. nr. 1234-5678.

2. Arbetstagare: [Namn på rollperson]

Avtalsperiod

Detta anställningsavtal gäller för en period på tio (10) år från och med 1962-10-20 till och med 1972-10-20.

Arbetsuppgifter

Arbetstagaren åtar sig att utföra de arbetsuppgifter som tilldelas av arbetsgivaren under avtalsperioden. Arbetsuppgifterna kan variera och kommer att specificeras av arbetsgivaren efter behov.

Arbetsplats

Arbetstagaren kommer att arbeta på olika platser inom Panoptikons verksamhetsområden, som anvisas av arbetsgivaren.

Ersättning

Arbetstagaren kommer att erhålla ersättning i form av logi, föda och en månatlig lön om [summa], utbetalad av arbetsgivaren.

Övriga villkor

• Arbetstagaren förbinder sig att inte avslöja någon information angående arbetsgivarens verksamhet, interna förhållanden eller annat material som kan anses vara företagshemligheter.

• Arbetstagaren förbinder sig att följa arbetsgivarens regler och riktlinjer.

• Vid brott mot detta avtal kommer sanktioner att tillämpas enligt arbetsgivarens policy.

Underskrifter

[Plats för arbetstagarens underskrift]

Karaktärer

Alexandros Mavridis

• Roll: Styrelseordförande för Panoptikon.
• Se även: Nikandros, Xanthia Mavridis, Haruto Watanabes, Siriporn Chareon

Alexandros Mavridis, är en man vars livsresa förtäljer en saga om mod, förlust och sökandet efter frid.

Uppväxt och familjens prövningar

Född 1904 i en liten förort till Athen, Grekland, växte Alexandros upp i en familj som snart skulle präglas av tragedi och kamp. Med faderns bortgång i det stora krigets kaos blev Alexandros, som äldste son, familjens ovilliga pelare i en ålder då de flesta barn fortfarande lär sig om världen.

Hans tidiga år präglades av en tung börda; att försörja sin mor och fem yngre syskon i en tid och plats där möjligheterna var begränsade och framtiden osäker. Hans moder, en kvinna som en gång varit fylld av liv och skratt, föll långsamt i en avgrund av förtvivlan och alkoholism efter makens död, vilket lämnade Alexandros och hans syskon att navigera genom livet med en allt mer frånvarande förälder. En avgrund som med tiden resulterade i modern tragiska bortgång i slutet av 1922.

I tragedins fotspår

I tidiga tjugoårsåldern fann Alexandros arbete i ett tryckeri hos en lokal tidning, en plats där monotont arbete blev en daglig påminnelse om de drömmar och hopp han hade offrat för sin familjs överlevnad. Trots sin missnöje med arbetet, var det en nödvändig uppoffring för att hålla familjen flytande, särskilt då hans yngste bror insjuknat i en okänd sjukdom. Alexandros bevittnade sin brors kamp, en kamp som slutade i hjärtskärande förlust en solig aprilmorgon 1923, en händelse som lämnade ett permanent sår i det redan ärrade familjens hjärta.

Alexandros syster Maria, överväldigad av sorg efter broderns bortgång, fattade det hjärtskärande beslutet att lämna familjen i jakt på ett nytt liv. Denna handling blev en katalysator som ledde till att familjen splittrades ytterligare; Sophia och Penelope följde snart i Marias fotspår, drivna av hennes beslut att bryta upp. Denna kedja av händelser lämnade Alexandros ensam med ansvaret för den yngsta systern Xanthia, i ett hem som en gång varit fyllt av liv och kärlek.

Xanthia Mavridis

Trots de mörka skuggorna av förlust och sorg som vilade över familjen Mavridis, förblev Xanthia en strimma av ljus i Alexandros liv. Hennes ungdomliga optimism och ljusa syn på tillvaron, trots familjens tragedier, blev en ovärderlig källa till tröst och inspiration för honom. Motiverad av hennes outtröttliga hopp, beslutade Alexandros att studera på kvällarna för att förbättra sina framtidsutsikter, trött på det begränsade livet som tryckeriet och Grekland erbjöd. Hans längtan efter en ny början drev honom att söka efter en ljusare framtid.

Överfallet

Allting ändrades dramatiskt en ovanligt kall decemberdag 1927 när Xanthia inte återvände hem från skolan som väntat. Xanthia, som nyligen hade fyllt 13, hade tillstånd att besöka skolkamrater efter skolan, under förutsättning att hon meddelade Alexandros om sina planer i förväg. I sin växande oro ringde Alexandros till tryckeriet för att kontrollera om Xanthia hade försökt nå honom där, men till ingen nytta. Inte heller skolan kunde erbjuda några ledtrådar om var hon kunde befinna sig. Efter timmar av ångest och otaliga telefonsamtal fick Alexandros slutligen veta att Xanthia hade gått hem med en pojke efter skolans slut. Med pojkens namn, adress och telefonnummer i handen, stod Alexandros just redo att ringa när han hörde ytterdörren öppnas.

I hallen stod Xanthia, med tårar strömmande nerför kinderna. Hennes kläder var sönderrivna, hennes hår, som vanligtvis var välkammat, stod åt alla håll och någon har slagit henne i ansiktet. Hennes ben var fulla av märken och längs insidan av hennes lår rann det blod. När Alexandros omfamnade sin syster, brast något inombords. Han svor att den som har gjort detta mot Xanthia ska få betala. När han öppnade ögonen igen såg han en ung pojke utanför dörren, pojkens ansikte var lika fyllt av tårar som Xanthias, och han bedyrar sin oskuld. Pojken sa att det var hans far som våldfört sig på Xanthia.

Alexandros ilska fyllde honom. Han tog det första tillhygget han såg och började springa. Han minns inte hur långt han sprang eller varför han inte tog cykeln, men minnet av den oanständiga medelålders man som han ställs inför när han sparkar in dörren, kommer aldrig att blekna. Alexandros tror att han gav mannen en chans att förklara sig, åtminstone var det så han minns det. Han ville förstå vilken ondska som kunde driva en man till att skada en ung flicka på detta sätt. Men rättvisan för detta dåd skulle inte vänta.

Ett nytt liv

Båda syskonen flydde till Italien efter händelsen. Mordet på mannen betraktades av många i samhället mer som en rättfärdig handling än ett brott, givet omständigheterna. Dock var rättvisans ögon inte lika förlåtande. Rädslan för rättsliga konsekvenser och möjligheten till en orättvis dom ledde till deras beslut att lämna allt bakom sig.

Tiden gick, och gradvis avtog rädslan för att bli upptäckta i sitt nya hem. Alexandros slappnade av och beslutade att lägga det förflutna bakom sig.

Trots de mentala ärr hon bar, växte Xanthia upp till en omtänksam person vars tro på människors godhet förblev orubbad. Efter att Alexandros avslutat sina studier, tog syskonen en välbehövlig semester till Schweiz, en resa som ledde till en oväntad och positiv vändning.

Xanthia föll pladask för landet och önskade inte återvända till Italien, som hon upplevde att de endast flytt till, inte valt som sitt hem. Alexandros, som hade sparat tillräckligt för att starta en egen verksamhet, hade inga invändningar mot att stanna i Schweiz.

Handelsbolaget som Alexandros grundade under hösten 1931, med fokus på import och export, växte överraskande snabbt. Snart blev lokalerna otillräckliga och företaget behövde expandera upprepade gånger. Under denna expansion blev Xanthia allt mer självständig och blev känd som en målmedveten person med en unik förmåga att få andra att lyssna. Hennes inträde i politiken våren 1938 var ingen överraskning för de som kände henne.

Vägen till Panoptikon

Alexandros, som nu hade etablerat sig som en framgångsrik affärsman, började söka efter nya utmaningar bortom sin befintliga verksamhet. Detta sökande ledde honom till Crest, Panoptikons ekonomidivision utanför Zürich, där hans talanger och ambition snabbt uppmärksammades. Han fann Panoptikon fascinerande, ett företag omsvept i mysterier, vissa så djupa att de kanske bäst förblev hemligheter.

Det tog inte lång tid innan Alexandros hade klättrat till toppen och blev erbjuden en plats i Panoptikons styrelse, vintern 1955. Positionen som nytillträdd styrelseordförande sommaren 1959 betraktade han som kulmen på sin karriär, en möjlighet han såg med stor entusiasm och stolthet, åtminstone till en början.

Styrelsearbetet

Under Alexandros tid som styrelseordförande började han ana oråd angående företagets verkliga intentioner. Hans position gav honom insyn som väckte tvivel om den riktning företaget tog. Det blev alltmer uppenbart att viktiga detaljer dolts från styrelsen, detaljer som de utan tvekan borde vara informerade om. Denna insikt stärkte hans fleraåriga misstanke om att någon inom företaget hade dolda agendor, hemligheter av stor vikt, skyddade med en nästan paranoid sekretess.

Men Alexandros höll sina misstankar för sig själv. Han var fast besluten att avslöja vilken hemlighet som hölls från honom, även i rollen som styrelseordförande.

Projekt Rosengård

Under sin jakt på sanningen blev Alexandros varse om Ägarna, en skygg grupp som från kulisserna är de som styr Panoptikon. Projekt Rosengård var deras idé, deras skapelse, ett projekt som sträckte sig tillbaka till det tidiga 1800-talet. Ett projekt vars huvudsyfte var att ge Ägarna förmågan att överföra sitt medvetande till nya kroppar vid behov, och därmed ge dem ett evigt liv. Något som sannolikt redan hade givit Ägarna liv långt utöver det normala.

För Alexandros framstod detta som en överträdelse mot naturens lagar. Han ansåg att ingen, oavsett deras ställning, hade rätten att leva evigt. Trots detta valde han att hålla tyst om sin upptäckt.

Siriporn Chareon

Upproret som ledde till störtandet av Thailands diktatur 1954 var en rörelse tänd av Siriporn (Siriphon) Chareon, en kvinna i sina bästa år. Siriporns förmåga att inspirera dem runt omkring henne att se världen ur ett nytt perspektiv var enastående. Flera år efter hennes historiska insats, under hösten 1961, hade Alexandros ett privat möte med Siriporn. Detaljerna kring vad som diskuterades under detta möte eller de efterföljande två månaderna då Alexandros stannade i Thailands nära Siriporns sida är inte dokumenterade. Det som dock är känt är att Alexandros, när han till sist lämnade Thailand, gjorde det med en sällan skådad målmedvetenhet och beslutsamhet.

Vitalis

Med nyfunnen beslutsamhet började Alexandros gräva djupare i Panoptikons arkiv för att hitta mer information om projekt Rosengård. Hans sökande ledde honom till Panoptikons Vitalis-komplex, beläget i den relativt nybildade republiken Singapore. Där upptäckte Alexandros ett laboratorium som var i framkant när det gällde kloningsteknik för människor.

Även om tekniken inte var helt utvecklad, hade laboratoriet lyckats med att delvis överföra en persons neurologiska nätverk till en annan hjärna genom elektrisk stimulans. Detta banbrytande förfarande gjorde det möjligt att skapa ett nytt medvetande i en annan kropp. Alexandros stod inför en teknik som kunde förändra mänsklighetens framtid – och som i fel händer kunde utgöra ett oöverskådligt hot. I Alexandros ögon var världen inte redo för denna typ av förändring.

En djärv plan

Även om Vitalis-komplexet var skådeplatsen för de experimentella framstegen inom projekt Rosengård, förvarades all kritisk dokumentation och handlingar som kunde blottlägga detta dystopiska projekt i det avlägsna Aurora-komplexet, beläget i norra Sverige. För Alexandros var det kristallklart att dessa valv inte bara innehöll detaljer om projektet utan sannolikt även dolda sanningar om Ägarna – sanningar som världen behövde få kännedom om.

Hans plan var lika djärv som den var farlig; han måste infiltrera Aurora och extrahera den nödvändiga informationen från ett av världens mest säkra arkiv utan att väcka uppmärksamhet. En uppgift som var extra komplicerad givet att han, trots sin position som styrelseordförande för Panoptikon, inte hade behörighet att tillgå dessa filer utan att omedelbart väcka uppmärksamhet.

Men åren vägde tungt på Alexandros axlar. Ett stenkast från sextio och med ett sinne som tillhörde en långt yngre man, var dock hans kropp inte den yngling han en gång varit.

Alexandros övervägde att dela sin hemlighet med en yngre person som skulle kunna utföra jobbet. Men Panoptikon var inte bara ett företag; det var en maktfaktor som hade inflytande över nationer. Alexandros, som själv satt i styrelsen, var väl medveten om detta. Att dra in någon annan i detta farliga spel kändes alltför riskabelt.

Han hade alla korten på handen, fullt medveten om hur han borde spela dem - men det tog emot. Trots detta beslutade han sig att vända blicken mot det projekt han försökte störta, Projekt Rosengård.

Haruto Watanabes

Haruto Watanabes är en begåvad ung forskare som Alexandros hade övertygat att ansluta sig till sin sak. Samarbetet resulterade i skapandet av en yngre klon av Alexandros, identisk i varje detalj ända ned till fingeravtrycken, fast trettio år yngre.

När Alexandros insåg vad han bidragit till, ville han genast dra sig ur projektet. Han kände att han inte kunde bära att utsätta denna varelse för de handlingar som krävdes av honom.

Inspirerad av Alexandros men drivet av sina egna motiv, hade Haruto i hemlighet säkerhetskopierat Alexandros neurala nätverk. Hans avsikt var att prägla detta nätverk i en hel grupp kloner, utvalda från den vanliga mängden av testobjekt som anlände via olika kanaler till projektet. Det var Harutos förhoppning att denna grupp skulle ha en större chans att lyckas än den enskilda klonen av Alexandros.

Men han var också medveten om att Alexandros aldrig skulle godkänna en sådan plan. Därför höll han projektet hemligt, avsett endast som en nödlösning.

Nikandros

Alexandros klon, som antog namnet Nikandros, hade till skillnad från Alexandros inga avsikter att överge projektet. Med samma beslutsamhet som Alexandros hade uppvisat bara några veckor tidigare, var Nikandros bestämd i sina avsikter. Till slut gav Alexandros efter och tillät Nikandros att infiltrera Aurora-komplexet, med användning av Alexandros eget passerkort.

Ana Maria Rivera

Ana Maria Rivera, fick också vetskap om projekt Rosengård, men inte genom ett omfattande nätverk likt Evelyn O'Sullivans, utan direkt från Evelyn själv, då hon hade låtit avlyssna Evelyns telefon. Ana Maria hade aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle snubbla över en hemlighet av denna storlek. Hon var överväldigad av upptäckten, särskilt eftersom hon nyligen hade diagnostiserats med bukspottkörtelcancer, och projekt Rosengård framstod som hennes potentiella räddning. När det blev klart för henne att Alexandros planerade att offentliggöra information om projektet och dess olagliga kloningsverksamhet, bestämde hon sig för att han måste stoppas.

Genom kontakter hemma i Colombia anlitade hon en lönnmördare, Javier Escobar, för att eliminera Alexandros Mavridis innan han hade chansen att förstöra hennes enda hopp om räddning.

Cassian DeVinter

• Roll: Agent i Krishanteringsgruppen, placerad som säkerhetsvakt vid Aurora-komplexet.
• Se även:

Cassian DeVinter föddes 1929 och var den yngsta sonen i en medelklassfamilj från Sevilla, Spanien. Hans föräldrar, Adrián DeVinter, en skicklig skräddare, och Julia DeVinter, skapade en stabil och kärleksfull miljö för sina fem söner. Familjens ekonomi, som huvudsakligen baserades på Adriáns arbete, var tillräcklig för att upprätthålla en anständig levnadsstandard.

Spanska inbördeskriget

Vid utbrottet av det spanska inbördeskriget 1936, anslöt sig Cassians äldre bröder, Diego och Felipe, till kriget på monarkins sida, vilket ledde till att Adrián beslutade att flytta familjen för att undvika konflikten. Familjen DeVinter valde att fly till Olhão, en stad i södra Portugal, där de kom att stanna i nästan ett decennium. Under denna tid anpassade sig familjen till sitt nya liv samtidigt som de bibehöll en stark sammanhållning och hoppades på en fredlig framtid.

Mellan åren 1938 och 1939 kom uppgifter om att den äldsta brodern Diego, först hade avlidit och att Felipe tagits till fånga av Francos män. Adrián tog dessa nyheter hårt och började dricka som ett resultat för att dränka vemodet över sin oförmåga att skydda sin familj från ondska. När uppgifterna i slutet av 1939 kom att den fängslade Felipe även han hade gått bort blev det för mycket för Adrián DeVinter.

Faderns sammanbrott

Vid en ålder av knappt tio år, ställdes Cassian inför en traumatisk upplevelse när han fann sin far, i ett försök att ta sitt eget liv genom hängning. Med en barns instinktiva reaktion och utan hänsyn till sin egen säkerhet, försökte Cassian desperat lyfta sin fars kropp för att avlasta trycket från halsen, samtidigt som han ropade efter hjälp från sina bröder.

Hjälpen anlände i form av Rafael DeVinter, en av Cassians äldre bröder, som lyckades skära ner sin far i rättan tid. Denna händelse markerade en djupgående förändring inom familjen och särskilt för Adrián själv. Den allvarliga incidenten ledde till en omedelbar och livslång ånger från Adriáns sida, som insåg de potentiellt förödande konsekvenserna av sina handlingar på sin familj. Som ett resultat av denna insikt och som ett löfte till sig själv och sina nära, avstod Adrián från alkohol för resten av sitt liv.

Francos död

Efter Francos död som ett resultat av en plötslig sjukdom 1945, och Spaniens återgång till monarki, beslutade familjen DeVinter att återvända till sitt hemland och Sevilla. Denna period markerade slutet på deras exil och början på en ny kapitel i deras liv, där de strävade efter att bidra till Spaniens återuppbyggnad och helande efter inbördeskrigets förödelse.

Studier vid Universidad de Salamanca

Universidad de Salamanca, grundat 1218, är känt för sin långa tradition av utbildningsexcellens, särskilt inom humaniora och vetenskaper. Att Cassian antogs till läkarprogrammet vid denna institution var inte bara ett bevis på hans akademiska förmåga utan också ett viktigt steg mot att uppnå hans yrkesmässiga mål.

Personlig insikt och identitet

Tidigt under sin tid vid universitetet började Cassian reflektera över sin egen identitet, vilket ledde till en viktig insikt om att hen identifierar sig som icke-binär. Denna upptäckt om sin egen könsidentitet var en avgörande del av Cassians personliga utveckling och bidrog till en djupare förståelse för sig själv och hur hen ville navigera i världen.

Omprövning av karriärmål

Under sitt andra år på läkarprogrammet började Cassian känna att den valda utbildningsvägen inte helt överensstämde med hens personliga och professionella aspirationer. Trots en stark akademisk prestation och en initial entusiasm för medicin, insåg Cassian att passionen låg annorstädes. Denna period av självreflektion ledde till ett modigt beslut att lämna läkarprogrammet för att istället utforska andra områden som bättre kunde spegla hens intressen och värderingar.

Ett nytt kapitel i Gibraltar

Efter att ha lämnat läkarutbildningen vid Universidad de Salamanca, ledde Cassian DeVinters sökande efter en ny riktning i livet hen till Panoptikon och dess Meridian-komplex i Gibraltar. Panoptikon erbjöd en unik möjlighet för Cassian att utforska och engagera sig i en värld som skiljde sig markant från den hen förestält sig åren tidigare. Inspirerad av spionromanerna föreställde hen sig ett liv präglat av äventyr och hemliga uppdrag.

Utbildningen som Meridian erbjöd var omfattande och inriktad på att utveckla en djupgående förståelse för strategisk analys, riskhantering och beslutsfattande under press. Cassian fick också praktisk träning i avancerad kryptering och cybersäkerhet, vilket började bli kritiska komponenter i den moderna underrättelsevärlden. Cassian hade initialt ställt in sig på ett liv bakom skrivbordet, men hens framstående insatser gjorde snart att beslutsfattare inom organisationen började lägga märke till hen.

Cassian fick möjlighet att utöka sin utbildning med avancerade moduler inom psykologisk krigföring och påverkansoperationer. Dessa tilläggskurser syftade till att förse Cassian med en djupare förståelse och mer sofistikerade verktyg för att effektivt navigera och utöva inflytande över de komplexa geopolitiska landskap som Panoptikon verkar inom.

Operation Macaw och Pretoria-incidenten 1958

Cassians första större insats i fält markerade utav Operation Macaw, vilket blev en kritisk vändpunkt inte bara för honom utan även för Sydafrikas politiska landskap. Incidenten i Pretoria 1958, där premiärminister Thabo Maseko och hans stab blev kidnappade, har gått till historien som en av de mer dramatiska händelserna i landets moderna era.

Till det yttre framstod händelsen som en brutalt genomförd statskupp av en militärjunta, men bakom kulisserna dolde sig en djupare strategi orkestrerad av Panoptikon. Genom en minutiöst planlagd operation syftade Panoptikon till att diskret ersätta Thabo Maseko med en dubbelgångare under dess kontroll, vilket skulle möjliggöra en manipulation av Sydafrikas politiska riktning till förmån för organisationens långtgående mål.

Detaljerna kring den riktige Thabo Masekos öde efter denna djärva manöver förblir okända, då varken operationens rapporter eller Panoptikons arkiv ger någon vidare insikt i vad som blev den tidigare premiärministerns slutgiltiga öde.

Krishanteringsgruppen

År 1961 markerade början på ett nytt kapitel i Cassian DeVinters karriär inom Panoptikon. Efter framgångarna med åtskilliga uppdrag hade Cassian etablerat sig som en nyckelspelare i organisationen. Hen blev därmed överflyttad till den internt kända men ytterst hemliga Krishanteringsgruppen. Denna enhet, känd för sin diskretion och effektivitet, fokuserade på att hantera direkta inre hot mot organisationen.

På morgonen den 13:e oktober, inom ramarna för sitt arbete, mottog Cassian DeVinter ett oväntat direktiv från gruppens högsta ledning. Uppdraget var att diskret utreda omständigheterna kring mordet på Alexandros Mavridis utan att väcka misstankar eller dra till sig ögonen från resten av styrelsen.

Evelyn O'Sullivan

Evelyn O'Sullivan, en resolut kvinna som ansåg att hon själv förtjänade posten som styrelseordförande framför Alexandros, höll noggrant ögonen på honom genom sitt eget nätverk av kontakter och informatörer. När Alexandros oväntat besökte Vitalis, lät hon följa efter honom. Upptäckten av Projekt Rosengård såg hon inte som ett problem utan snarare som en möjlighet. Inom projekt Rosengård såg hon potentialen att rädda tusentals liv, bland de som kunde betala och som som förtjänade denna möjlighet.

Övriga karaktärer

Amara Okoye

Panoptikons styrelseledamot Amara Okoye. Kvinna från Nigeria. Amara är en framstående affärskvinna inom energibranschen.

Edvard Munch

Edvard Munch, en framstående norsk konstnär, är mest känd för sitt ikoniska verk "Skriet". Vad många inte vet är hans unika koppling till Panoptikon och dess tidigare VD, Theodor Swan. Swan, en personlig vän till Munch, fick målningen "Skriet" donerad till sig som en gest av deras vänskap och gemensamma intressen inom konst och kultur.

Under Swans ledarskap användes "Skriet" flitigt i företagets evenemang, vilket bidrog till att förstärka dess berömmelse och status. Många av dessa tillfällen var storslagna visningar som lockade media och konstentusiaster, vilket gjorde "Skriet" ännu mer känt och uppskattat av en bredare publik.

Efter en tid av offentlig exponering valde Swan att permanent placera "Skriet" på Aurora-komplexet, Panoptikons huvudkontor. Denna placering, som kombinerar både exklusivitet och mystik, har gjort målningen till en nästan mytomspunnen artefakt inom företaget. Det sägs att "Skriet" hänger på en vägg någonstans inom komplexets väldiga och labyrintiska korridorer, där dess närvaro fortsätter att vara en källa till fascination och spekulationer.

Haruto Watanabes

Jan Gastberg

Jan Gastberg, framträdande i Panoptikons tidiga historia, tjänstgjorde som en av företagets ledande direktörer från 1823 till 1843. Hans inflytande och visionära ledarskap spelade en avgörande roll under en viktig tillväxtperiod, vilket cementerade hans status som en legendarisk gestalt inom Panoptikons långa historia.

Känd för sin insikt om teknologins potential, var Gastbergs ledning avgörande för Panoptikons omvandling från ett väl etablerat företag till en global industriell aktör. Hans intresse för att integrera ny teknik i produktionsprocesser och företagsstrategier resulterade i flera nyskapande initiativ, vilket lade en robust grund för Panoptikons framtida innovationer.

Bland Gastbergs mest minnesvärda och oväntade åtgärder var planteringen av en ståtlig ek utanför företagets Aurora kontor under sommaren 1834. Trots den ogästvänliga miljön blev trädet en varaktig symbol för Panoptikons stadiga närvaro och tillväxt, och integrerades senare i byggnadens arkitektur under en omfattande renovering i början av 1900-talet.

Gastberg var inte bara en företagsledare utan också en samhällsaktivist, engagerad i flera utbildnings- och välgörenhetsinitiativ. Hans filantropiska arbete och strävan att utforma Panoptikon som ett företag som både uppnådde affärsframgång och bidrog till samhällsvälfärden har gjort honom till en inspirationskälla för senare generationer av företagsledare inom organisationen.

Jordan Taylor

Panoptikons styrelseledamot, Jordan Taylor: Man från Australien. Jordan är en erfaren ledare med ursprung från telekommunikationssektorn.

Liu Wei

Panoptikons styrelseledamot Liu Wei: Kvinna från Kina. Liu är en veteran inom finansvärlden.

Maria Mavridis

Nikandros

Penelope Mavridis

Rajesh Patel

Panoptikons styrelseledamot, Rajesh Patel: Man från Indien. Rajesh är en framstående entreprenör och pionjär inom mjukvaruutveckling.

Siriporn Chareon

Sophia Mavridis

Theodor Swan

Theodor Swan var en framträdande gestalt inom Panoptikon, där han tjänstgjorde som företagets verkställande direktör från 1872 till 1899. Denna period anses vara en av de mest betydelsefulla i Panoptikons historia, präglad av betydande expansion och innovation.

Swan var känd för sin visionära ledarstil och för sitt engagemang i kultur och konst, vilket återspeglas i hans tillvägagångssätt för affärsutveckling. Han hade en unik förmåga att förena teknologiska framsteg med kulturella aspekter, vilket blev ett signum för Panoptikons företagskultur under hans ledning. Swan implementerade konstverk i arbetsmiljön, med övertygelsen att detta stimulerade kreativitet och innovativt tänkande bland de anställda.

En av hans mest anmärkningsvärda prestationer var förvärvet av Edvard Munchs berömda målning "Skriet". Detta drag inte bara stärkte Swans position i konstvärlden utan gav också Panoptikon en ovärderlig kulturell tillgång. Under Swans ledning blev företaget känt som en smältdegel för både affärsinnovation och konstnärligt uttryck. Efter sin pensionering från VD-posten fortsatte Swan att vara en inflytelserik personlighet inom både företaget och den bredare kulturella arenan.

Xanthia Mavridis

Växter

Monstera

Monstera, ofta känd som "fönsterblad" eller "philodendron", är en växtsläkte som tillhör familjen Araceae. Dessa tropiska växter är infödda i Central- och Sydamerika och är välkända för sina distinkta, stora blad som ofta har naturliga hål eller skärningar. De är populära som inomhusväxter på grund av deras förmåga att trivas i mindre ljus och deras unika utseende.

Beskrivning

Monstera-växter kännetecknas av sina stora, glänsande, mörkgröna blad. Bladen kan växa till att bli mycket stora, beroende på art och odlingsförhållanden. Med tiden utvecklar bladen fenestreringar (hål och skärningar) som är unika för Monstera. Dessa anpassningar antas hjälpa växterna att överleva i täta tropiska skogar genom att tillåta ljus att passera till de lägre delarna av växten och motstå vindskador.

Arter

Det finns flera arter inom Monstera-släktet, varav några är:

• Monstera deliciosa: Kanske den mest kända arten, ofta kallad "swiss cheese plant" på grund av dess karakteristiska hål i bladen.
• Monstera adansonii: Mindre än M. deliciosa, med fler och mindre hål i bladen.
• Monstera obliqua: En mer sällsynt art med mycket tunna blad och omfattande fenestrering.

Skötsel och odling

Monstera-växter är relativt lättskötta, vilket gör dem till en populär växt för inomhusbruk. De föredrar indirekt ljus och bör vattnas när deras jord är nästan torr. Övervattning kan orsaka rotförruttnelse, så god dränering är viktigt. Dessa växter gynnas av hög luftfuktighet och kan ibland behöva stöd när de växer, då de naturligt klättrar på andra växter eller strukturer i sin naturliga miljö.

Användning

Förutom att vara en populär dekorativ inomhusväxt, är Monstera deliciosa känd för sin ätliga frukt, som smakar något liknande ananas och banan. Frukten tar över ett år att mogna och kan orsaka irritation i munnen om den äts innan den är helt mogen.

Försiktighetsåtgärder

Det är viktigt att notera att Monstera-växter innehåller kalciumoxalatkristaller, vilket kan vara irriterande och giftigt om det konsumeras av människor eller husdjur. Bladen bör hållas utanför räckhåll för barn och djur som kan tugga på dem.