Situationen
Tidigt på morgonen den 20:e oktober, kl. 04:47, mottog Aurora-komplexets godsmottagning en kontainer. Avsändningsinformationen var av okänd anledning inte ifylld på fraktsedeln, men eftersom alla andra dokument var korrekt ifyllda och Olof Bergersen, som var ansvarig för skiftet på godsavdelningen, observerade att leveransen var ackompanjerad av en godkänd order från HR-ansvarig på Vitalis, insåg han genast att det handlade om nya rekryter. Skälet till att dessa rekryter skickats ända från Singapore var inte klart för honom, men det var inte hans roll att ställa frågor, utan att genomföra sitt arbete.
Olof agerade enligt de detaljerade anvisningarna, transporterade den fortfarande nersövda gruppen av rekryter till HR-avdelningen på Aurora, där han också överlämnade ytterligare instruktioner som han själv inte var behörig att känna till. Efter att ha slutfört uppgiften återvände han till godsavdelningen, utan att fästa särskild vikt vid händelsen. För honom var det bara ännu en dag i Panoptikons tjänst.
Klockan 05:38, bara 22 minuter innan hennes skift skulle avslutas efter nästan 22 timmars arbete, mottog Therese Lofdyr en grupp nedsövda nya rekryter. För henne var detta inte överraskande, även om hon personligen ogillade att Panoptikon utnyttjade lagen om skuldarbete för att låta människor arbeta bort sina skulder. Denna praxis, som hon ansåg vara en form av modern slaveri, var trots allt utbredd och legaliserad i de flesta länder.
Therese öppnade de bifogade instruktionerna samtidigt som några starka kollegor bar in rekryterna till ett uppvakningsrum. Hon läste och tillämpade noggrant de detaljerade anvisningarna, en rutin hon hade upprepat många gånger tidigare, även om dessa instruktioner skilde sig från de vanliga.
När hon gav order till klädkammaren om att förse rekryterna med passande kläder, noterade hon att instruktionerna specificerade att rekryterna skulle tilldelas Kommunikationsavdelningen. Vanligtvis skulle alla skuldarbetande rekryter genomgå en utvärdering innan de tilldelades en avdelning. Men det var inte vad hennes order angav, och hon hade inte energi att ifrågasätta detta. Allt hon önskade var att komma hem till sin varma säng.
Därför bad hon sin kollega, Sigrid Töje, som precis hade börjat sitt skift, att se till att rekryterna kläddes om och att någon från Kommunikationsavdelningen hämtade dem så snart de hade vaknat. När klockan slog 06:23 var Therese redan mentalt på väg hem.
Sigrid Töje, känd för sin skärpa och noggrannhet, granskade de dokument som hennes kollega överlämnat. Hon blev förvånad när hon, efter att ha konsulterat datorsystemet, upptäckte att rekryterna saknade aktiva anställningskontrakt. Trots att deras information hade registrerats i systemet en vecka tidigare, syntes ingen formell anställningsbekräftelse. Med sin pliktkänsla beslutade Sigrid att förbereda ett konferensrum i närheten, där rekryterna skulle ges möjlighet att underteckna sina kontrakt så snart de återhämtat sig.
Klockan 06:41 vaknade den första rekryten, snart följt av de övriga. Deras förvirring och dästa sinnesstämning var i linje med vad instruktionerna förutspått. Medan hon väntade på att rekryterna skulle bli tillräckligt alerta, ringde Sigrid till Kommunikationsavdelningen för att be dem hämta de blivande medarbetarna. När hon bedömde att de var vakna nog, guidade hon dem till det förberedda konferensrummet där anställningskontrakten väntade.
Innan Sigrid hann klargöra situationen för gruppen, blev hon dock kallad till något brådskande, och rekryterna lämnades ensamma i rummet. Kort därefter anlände Klara Hammarskjöld, ivrig att sätta de nya rekryterna i arbete. Hon mötte en grupp trötta individer som tyst satt runt bordet och stirrade på kontrakten framför sig. Klara frågade om de hade signerat, varefter de, nästan mekaniskt, plockade upp sina pennor och undertecknade dokumenten. När pennorna lades ned, var det som om en mental dimma skingrades från deras sinnen.
Klockan hade precis slagit 07:30, morgonen den 20:e oktober, 1962.
Gå nu till Konferensrummet där spelet tar vid.